Om en vecka är det julafton. Vi befinner oss alltså vid den tidpunkt på året då halva befolkningen har ångest över julklappar medan andra halvan självbelåtet meddelar oss andra att allt är inhandlat sedan november.

Årets julklapp lär vara en matkasse. Det verkar fantasilöst. Personligen anser jag att årets julklapp är en bok. Visserligen är det tolv år sedan den officiella utnämningen, men bästa julklapp har boken varit länge och lär förbli i evighet (som stentavla, bokrulle, kodex eller läsplatta).

Men hur väljer man? Boktips är inte svåra att hitta, men oftast är de uppdelade efter genre. Inga ledtrådar ges hur man egentligen väljer. Den moderna sierskan, google, förmedlar däremot råd om julklappsletning i allmänhet – märkligt nog uppdelat efter kön. Hur fungerar tipsen på böcker? Bara ett av tipsen är detsamma för båda könen: ”Vilken är din relation till mottagaren?” För böcker spelar det mindre roll. Så länge man inte ger bort ”Fanny Hill” lär ingen ta illa upp. När det gäller kvinnor är andra regeln: ”Var försiktig med vintriga presenter!” Just det – julböcker. Hur roliga är de framåt annandagen? ”Om du ger en present till en kvinnlig anställd, köp något som är användbart i hennes dagliga arbete.” Statskalendern? Svenska Akademiens ordlista finns ju som app numera. ”Kvinnor älskar det exklusiva.” Inkunabler till mor? Eller samtliga band av ”Sveriges historia”? ”Smycken är den perfekta gåvan… särskilt diamanter”: Kanske något av F Scott Fitzgerald, till exempel novellen ”A Diamond as Big as the Ritz”? Eller Evelyn Waughs ”En förlorad värld”?

För männen är råden mera jordnära och allmängiltiga. ”Vad gör han på fritiden?” Läser han är saken given. Men vill han ha Zlatan eller Tranströmer? Det finns (tror jag) en viss tendens att ge män faktaböcker, gärna historia eller biografier, och tro att poesi är för kvinnor. ”Tänk på hans behov!” En överarbetad person mår bra av en diktsamling. Den rastlösa kanske inte ska ha Proust, och det är nog större risk att handböcker om köksombyggnad resulterar i sura miner än i ett snyggt kök. ”Gör lite efterforskningar!” Helt rätt. Bara människor med humor bör få Fritiof Nilsson Piraten, och en person med brustet hjärta vill nog inte ha kärleksromaner.

Ingenstans hittar jag dock det enklaste rådet: ”Skulle jag själv vilja ha den?” Om en kritikerrosad bok verkar trist eller pretentiös – strunta i den! Bokgåvan ska vara rolig, överraskande – och helst inte något man köper själv. Viss varsamhet med bästsäljare, alltså.

Resten kan du fråga din bokhandlare om, eller kolla i tidningen. Själv lägger jag nu till det nya sexbandsverket om Uppsala domkyrkas historia på önskelistan – exklusivt, intressant, oväntat och kanske till och med nyttigt.