Sakprosa

Det var mitt ute på ett jättelikt hygge och en kamerabeväpnad utlänning skapade uppenbarligen oro i skogshuggarlägret. Bryskt beordrade den civilklädde polisen fram mitt pass, men sedan han förstått att jag var svensk utropade han glatt: ”Jonsered!”. Och så satte han förtjust igång att vittna om de utmärkta Jonseredmotorsågarna som så effektivt fällde regnskogens jättar.

Det lilla brukssamhället Jonsered som ligger strax öster om Göteborg är i dag en idyll. Minnena från brukets 170-åriga historia är pietetsfullt bevarade, men själva fabrikerna är nedlagda. Många associerar i dag Jonsered med IFK Göteborgs stjärnspelare Torbjörn Nilsson, andra tänker på Rainer Maria Rilke eller Harry Martinson som bägge hade en personlig relation till bruket. Den senare arbetade ett halvår i bomullsspinneriet, vilket skildrades i den självbiografiska roman ”Vägen ut”. För Göteborgsornitologerna är Jonsered synonymt med häckande forsärlor och strömstarar.

Jonsered är även föremål för en storsatsning av Göteborgs universitet. Familjen Gibsons ståtliga herrgård – lättsedd från Västra stambanan i änden av sjön Aspen – har renoverats och gjorts om till toppmodern konferensanläggning. Universitetet har plöjt ner en vacker slant i projektet och en sida av engagemanget är boken Jonsered – Stenåldersboplats. Bruksort. Kunskapssamhälle. De tolv författarna är eller har alla varit knutna till Göteborgs universitet. Fotografen Håkan Berg är ansvarig för det utmärkta bildmaterialet.
Boken är en bruksmonografi med mångvetenskapligt anslag. Bidragen skildrar på ett bildat och intressant sätt det mesta från Jonsereds geologiska historia till bebyggelseantikvariska aspekter på herrgården. I centrum står dock brukets arbetar- och industrihistoria.

Verksamheten tog fart 1834 då skottarna Gibson & Keiller flyttade ut sin verksamhet från Fattighusån i Göteborg till Jonsered. Det direkta skälet var att Säveån hade ett vattenfall på platsen, och den kraft som utvanns därur räckte för att driva spinnerier och segelduksväveri. En omfattande mekanisk bomullsindustri växte fram och den starka expansionen för sågverksindustrin i landet ledde senare till produktion av träbearbetningsmaskiner. 1953 började Jonsereds fabriker tillverka motorsågar.
Säveån var den naturgivna förutsättning som avgjorde lokaliseringen av brukssamhället, men ett avgörande skäl var tveklöst platsens relativa isolering. För här kunde familjen Gibson i lugn och ro uppföra sitt industriella och samhällspolitiska experiment. Inspirationen kom från Robert Owen, den brittiske industriidkaren och samhällsreformatorn som med sitt bomullsspinneri, New Lanark utanför Glasgow, försökte konstruera ett mönstersamhälle där arbete och fritid och andlig förkovran skulle ingå i ett slags organisk enhet. Owen vurmade för gratis skolgång, bättre arbetarbostäder, kortare skift och ett rikt kulturliv.

Familjen Gibsons Jonsered utvecklades i Owens anda till ett patriarkalt samhälle med många av välfärdsstatens egenskaper och kännemärken före välfärdsstatens uppkomst. Arbetarfamiljerna knöts intimt till bruket och en stark gemenskapskänsla uppstod som skilde sig radikalt från närliggande områden och mer liknade den gängse vid järnbruken i Uppland. Ännu långt efter att kommunaliseringen inletts rådde en annan mentalitet i Jonsered än i exempelvis det intilliggande stationssamhället Partille och villastaden Sävedalen. Och kanske finns ännu något av den forna känslan kvar, trots att fabrikerna är nedlagda.

Textilkrisen hemsökte även Jonsered och sist att läggas ner var tillverkningen av brandslangar. 1979 såldes fabrikslokalerna, marken och herrgården. I dag finns bara varumärket kvar.
Till det utgångna hör även de utplanterade skotska moripor som Gibsons hoppats så mycket på. Fast den naturintresserade besökaren kan fortfarande fynda kandelabersvampen och den lilla sjötrollsländan. Jonsered är mycket mer än motorsågar.