Det är en många gånger berättad historia som Marianne Jeffmar återger i En vass obändig längtan med undertiteln en norrländsk roman. Författaren är välbekant för denna tidnings läsare genom sin mångåriga recensionsverksamhet, med franskspråkig litteratur från Belgien som specialområde. Historien handlar om fäders tafatta förhållande till barnen på den gamla goda tiden, då män var män och inte hade mycket med barnen att göra i praktiken. Den behöver inte alls handla om incest. Men det latenta hotet om våld och övergrepp fanns alltid där – som i alla ojämlika förhållanden och som del av patriarkatets svarta pedagogik.
I ”En vass obändig längtan” möter vi samma mörka familjehistoria som i Marianne Jeffmars böcker från 80- och 90-talen. Hon skrev ”Älskade barn” på 80-talet medan hon fortfarande var bosatt i Bryssel, och boken med sitt incesttema hamnade då mitt i den intensiva svenska debatten i ämnet. Marianne Jeffmar – med en doktorsgrad i psykologi – blev en given och central debattdeltagare, särskilt efter ”Vargens mjuka tassar” 1994, som är en rasande anklagelseskrift mot hennes döde far.
Den dåtida debattens starka polarisering förklarar kanske att Marianne Jeffmar idag ser en möjlighet att tolka minnena från ett mer allmängiltigt och mindre moraliskt dömande håll.
Det finns i den nya romanen ansatser att se objektivt på fadern, som gick från ett fattigt barndomshem till en aktad ställning som folkskollärare. Bakom övergreppen låg hans stora skräck för att misslyckas. Bara genom hustruns insats kunde skräcken hållas hjälpligt inom ramarna för det psykiskt normala. Det var faderns längtan, denna vassa obändiga längtan, som blev ödesdiger för hela familjens liv.
Den lilla romanen har ett tycke av pointillism eller punktmåleri. De korta scenerna är sedda på långt avstånd och är påfallande nyktra och fria från känslornas övermått. Ett 40-tal avsnitt byggs upp runt ett föremål (”Renfällen”, ”Lamellbandet”) eller ett skeende: från de uppåtstigande ”Morgon mellan fjällen” och ”De rättrådigas land” till den mitt, då historien definitivt vänder i och med ”Kriget” och de sorgliga minnena tar vid.
Marianne Jeffmar visar även större förståelse för modern, som hon tidigare såg som passivt medskyldig till faderns övergrepp. Den nya boken är mera öppen för det muntliga, som vetter åt folktro och sagans oförutsägbarhet. Faderns död, som i ”Vargens mjuka tassar” är en fråga om lungcancer och sjukhus, blir här av sagan förvandlad till ett drama, vars resultat går att avläsa i fotspår och spåren av vargtassar på isen.
Birgit Munkhammar är frilansskribent.
Marianne Jeffmars roman ”Vargens mjuka tassar” från 1994 finns i en nyutgåva med nyskrivet efterord av författaren (Podium).
