På kort tid har två till omfånget modesta romaner av italienaren Erri De Luca nått svensk mark: ”Montedidio” (recension i SvD 10/2) och nu ”Dagen före lyckan”. Den senare är ännu en fin skildring från efterkrigstidens Neapel och med en konstellation figurer som påminner om den i ”Montedidio”.
En tioårig, föräldralös pojke ska hämta en fotboll som rullat in i nischen bakom en staty. Där råkar han på en öppning som leder till en underjordisk lokal som cigarettsmugglarna använder som lager. Därmed har också författaren öppnat gluggen till ett myller av historier lagda i varandra som genomskinliga bilder av samma miljö från olika tider.
Pojken är tonåring nu. På eftermiddagarna spelar han kort med don Gaetano, portvakten som tagit hand om honom sedan han var liten. Don Gaetano berättar om kriget, om napolitanarnas orädda motstånd mot tyskarna och hur staden förändrades med den amerikanska närvaron. Det visar sig också att han mycket väl känner till pojkens hemliga rum; under statyn lyckades Gaetano hålla en judisk man gömd till dess att staden befriats.
Som barn såg pojken en söt flicka stå och se ner från ett fönster medan grabbarna spelade fotboll. Tio år senare dyker hon upp igen och den oformulerade barndomsförälskelsen går i uppfyllelse. Eller gör den det? Tvetydigheten är en av De Lucas tillgångar som berättare; hans realism har visserligen ett drag av sanningslidelse, men det är i det fantasisjudande lyriska, där sorgen och lyckan snarast verkar vara två ord för samma oerhörda tillstånd, han verkar trivas bäst.
Ändå är tonen i denna historia i högtidligaste laget. Det innerliga bildspråket går ibland överstyr och folk tenderar att samtala med ett slags drömska liknelser, det gäller inte minst Anna (”Tyst, jag lyssnar på ditt blod som är fullt av luft”).
De Luca är skicklig på att få till synes löst hängande berättelser att hänga samman, utan att bli övertydlig med skarvarna. Så leder i denna intrig ett minne av ett barndomens gömställe slutligen till sökandet efter en far och en påbörjad lång resa.
Däremot ger den klassiska, narrativa inramningen med en gammal, klok farbror som undervisar ung man (Vergilius och Dante är förstås en undertext) boken en något statisk prägel. Men i det enskilda glimrar det till.
