Översättningslitteratur av annan art än den anglosaxiska medelklassrealismen bör vara en huvudangelägenhet inom ett litet språkområdes litterära liv. Man får dock lov att vara mycket välvillig för att påstå att så är fallet hos oss. Här är det framför allt de mindre förlagen som stretar emot, med Tranan som lysande föredöme.
Därför är det naturligtvis glädjande att Astor förlag inleder sin nya serie noveller i fickformat med fem texter av spanska författare: Andrés Barba som är den mest kända i Sverige, får i novellen ”Efter oss syndafloden” ge ett nytt exempel på sin ömsinta misantropi, i en kanske något rutinmässig skildring av en åldrande porrskådis som får en dum idé. Nuria Labari skriver i ”Slippa se regnet” psykologiskt intensivt och formellt djärvt (i verbmoduset imperativ) om en tonårspojkes upplevelse av föräldrarnas skilsmässa.
Labaris text intresserar också i kraft av sin begränsning. Man förnimmer i hennes stil den vuxnes begär att förstå tonåringen och sätta hans existensupplevelse över de vuxnas. Samtidigt förmedlar texten en isande insikt: det finns ingenting att förstå hos tonåringen, bara en tomhet att duka under för eller genomkorsa, och i detta är tonåren en allegori över livet i stort.
Liksom Barbas text präglas Elvira Navarros novell ”Leken” stundtals av ett slags sentimental sadism i människoskildringen. Här handlar det om två nätt och jämnt pubertala flickor som ringer till okända män och hetsar upp dem och sig själva sexuellt. En man de efter ett tag träffar visar sig vara både ful och blind. I ett intertextuellt möte med Thorsten Jonssons novell ”Järnspisrum” slår dessa sentida Leopold och Loebfigurer ihjäl den blinde med en hammare.
Blanca Riestras novell ”La noche sucks” är kanske den bästa av de fem. Den skiftar snyggt mellan simultana händelseförlopp i det fattiga Albuquerque i New Mexico. Det är en text med stark suggestion i sin gestaltning av platslös rumslighet: det oändliga som väntar i det ändliga rummets skuggor. Sònia Hernández novell ”Överlevaren” är en något formlös monolog av en framgångsrik möbeltillverkare som går in i en kris när han av läkaren får veta att han hade otrolig tur som överlevde en olycka några år tidigare.
Astor novell är ett lovvärt initiativ som kommer att fortsätta med bland annat italienska och portugisiska noveller. Dock är texternas inramning för torftig i föreliggande format. Jag har svårt att förstå att ett förlag som har viljan att introducera utländsk litteratur gör det i form av broschyrer som inte erbjuder den minsta information om författaren, hans eller hennes verk och sammanhang. Till exempel skulle man ha kunnat nämna att tre av författarna var med i den engelska tidskriften Grantas nummer 113, ”The Best of Young Spanish-Language Novelists” från vintern 2010. Där kan också den som inte läser spanska göra nya upptäckter.
