Med 60-talsfrisyr och John Lennon-glasögon ser Jason Little nästan ut som en av karaktärerna i hans serier om Bee, den rödhåriga indietjejen som har nått lite av en kultstatus inom den nätbaserade undergroundserievärlden.

Little möter mig på ett café i Brooklynstadsdelen Carroll Gardens, nära hans äldsta dotters skola. Faderskapet prioriteras före serietecknandet.

–Och då tillhörde jag kategorin ”långsamma serietecknare” redan innan barnen kom, säger han och skrattar.

Att Littles serier har en tidskrävande process bakom sig är dock inte särskilt förvånande. De detaljrika teckningarna har en formalistisk popkonst-estetik och bygger på en teknik där illustrationerna bearbetas i layout- och fotoprogram i flera omgångar.

Som influenser nämner Little andra samtida, pedantiska undergroundserietecknare som Chris Ware och Daniel Clowes, men huvudinfluensen har alltid varit Tintin-skaparen Hergé. Referenserna är tydliga för den invigde, både stilmässigt och narrativt.

–Precis som serierna om Bee så publicerades Tintin ursprungligen som en följetong, även om det då var i en veckotidning. Jag har tagit efter Hergés sätt att skapa spänning genom att göra sista rutan på varje sida till en cliffhanger.

Little har stöpt den egensinniga hjältinnan efter de indietjejer han brukade se i Brooklyn i slutet av 90-talet, ”då alla hade på sig hornbågsglasögon och modet handlade om att se mer söt än glamourös ut”.

–I viss mån är hon en tabula rasa-karaktär som Tintin. Hon är inte för komplicerad, vilket gör att läsaren kan projicera sin egen personlighet på henne. Samtidigt har hon några tydligt utmärkande karaktärsdrag. Många kvinnliga läsare har mejlat och uttryckt glädje över att hon är lite knubbig, vilket var ett medvetet politiskt val.

Den första boken, Shutterbug follies, kom ut 2002 och är en skruvad detektivhistoria där Bee är en snabbfotoexpedit som upptäcker bilder av ett lik, vilket blir mysteriets inledning.

I uppföljaren, Motel art improvement service, går Bees cykelfärd från New York till San Francisco inte som planerat. Detektivkänslan består, men om vuxentemat tidigare utgjordes av några stiliserade våldsscener, har det nu ersatts av ett mer sexuellt anstruket berättande. Något som har inneburit problem för Little.

–Mitt nya förlag ville att jag skulle ta bort flera av sexscenerna, så jag bröt kontraktet. Även om boken överskrider ramen för en ungdomsserie i viss mån, är den fortfarande riktad till den målgruppen. Det handlar till det yttre om en 18-årig tjejs experimenterande med sex och droger, vilket är vanligt i den åldern. Jag ville återge ämnet med en realistisk balans, lite som en god förälder bör göra.

I väntan på ett annat förlag finns boken som följetong på Littles hemsida, precis som Shutterbug follies gjorde innan den sammanställdes i bokform. Little ser stora fördelar med webbformatet och är bland annat medlem i det hyllade webbseriekollektivet Act-i-vate, som publicerar konst- och undergroundserier från mestadels New York-baserade tecknare.

–Jag lägger stor vikt vid själva formen, men jag är främst intresserad av serier som ett verktyg för diskussion om samhälleliga förändringar. Jag skulle aldrig kunna göra en seriestripp om de teman som engagerar mig i en vanlig amerikansk morgontidning, även om det länge har varit min dröm.