En eldsjäl är enligt Svenska Akademiens ordbok: ”en eldig, livlig och passionerad själ” (som ett typexempel anförs Gustav III!). I samtiden har ordet ofta använts om en person som hängivet, självförglömmande och ideellt arbetar för en sak utan egen vinning. Det kan alltså tyckas som en motsägelse att lyfta fram sådana människor och sätta fokus på deras egen person genom att porträttera dem. I boken ”Eldsjälar” har bildjournalisten Sanna Sjöswärd ändå gett sig i kast med just denna paradoxala utmaning.
Liksom i hennes tidigare böcker, ”Rötter” och ”Min mamma är en persisk prinsessa”, handlar det också här om att närma sig människor på djupet för att förstå deras bevekelsegrunder och livsval. Om det förut var den egna släkten och adoptivföräldrarna som stod i centrum, handlar det nu om människor som Sjöswärd känner släktskap med på andra sätt. Hennes eget hängivna sätt att envist och outtröttligt söka sanningar, också om de är obekväma, gör henne själv till en av dessa eldsjälar.
Bokens eldsjälar är 30 till antalet, 18 kvinnor och 12 män. Några är redan kända ansikten som skådespelaren Michael Nyqvist, fotografen Lennart Nilsson (vars ansikte porträtterats så vackert och rofyllt att det liknar en av hans egna fosterbilder) och formgivaren Ingegerd Råman. Andra har utfört sitt eldsjälsarbete långt ifrån den mediala uppmärksamheten, som Oddvar Johnsen, grundare av Svenska Varghundsföreningen, eller Elise ”Morsan” Lindqvist, som tituleras ”volontär och medmänniska” och arbetar med att stödja prostituerade kvinnor i Stockholm.
Gemensamt för de fotografiska porträtten är att Sanna Sjöswärd lyckats etablera en nära och tillitsfull kontakt utan att den porträtterades integritet gått förlorad. Här finns nästan överallt den blandning av intimitet och avstånd som är nyckeln till gott porträttfotografi. Däremot känner jag mig inte lika övertygad av tanken bakom de miljöbilder som också förekommer här och där.
Texterna är genomgående lödiga och intressanta. (Och om något annat namn förutom Sjöswärds bör nämnas så är det Astrid Hasselrot som stått för textredigering från ljudband. Den som någon gång själv gjort ett sådant arbete vet hur svårt det är att få det hela att låta som om den intervjuade talade fritt ur det egna hjärtat).
De utförliga och ingående berättelser som vaskats fram ur intervjuerna ger en komplex bild av hur motsägelsefull och kringgående en livsresa ofta är, även om den, som i det här fallet, har eldsjälsförtecken. Här finns inga raka spår och inga förenklade lyckobilder, tvärtom berättas inte sällan om det höga pris i form av försakelse av den egna familjen och annat som eldsjälsarbetet kräver.
