Med tanke på titlarna vore det lätt att tro att Ylva Eggehorns två senaste böcker är delar i en historisk romansvit. Men förra årets ”Duvan och lejonet” var en roman där Eggehorn skapade ett fiktivt porträtt av kvinnan som kyrkofadern Augustinus levde med. Årets bok, Där lejonen bor. Män och manlighet i Bibeln, får sin förklaring redan i undertiteln och har en föregångare i boken ”Kryddad olja” från 2005 som tog sig an bibliska kvinnor.

Boken består av 14 kapitel som alla behandlar fritt valda män ur olika delar av Bibeln. Adam förstås, som följdriktigt får det första kapitlet; Gamla Testamentets stora namn som Jakob, Josef och David, men också relativt okända personer som Henok och Jefta. Från den nytestamentliga delen plockar Eggehorn bland annat fram Simon Petrus (som faktiskt får två kapitel) och Paulus, liksom Marias Josef.

Bokens titel kommer, förklarar Eggehorn i det korta förordet, från latinets ubi leones som betyder ’där lejonen bor’. Det var frasen som antika och medeltida kartritare skrev på den del av kartan som låg bortom gränsen för det kända och nedtecknade. En metaforisk varning för det okända alltså, som här i Eggehorns tolkning också knyter an till det okända äventyret.

Bokens avsiktsförklaring, att återberätta texter om män i bib­eln mot en bakgrund av den egna livserfarenheten som ”kvinna och människa”, följs i slutet av förordet av ett antal frågor: ”Kan jag hitta något nytt, hittills oläst i några av de gamla berättelserna? Finns det sprickor och läckor i den patriarkala entydigheten, oväntade områden bortom det välkända? Oväntade äventyr?”

Tyvärr känns det inte som om jag som läsare kan svara något entydigt ”ja” på de frågorna. Flera av kapitlen lämnar efter sig en slags vag undran om var själva manlighetsdiskussionen och sprick­letandet tog vägen. Undantag finns, som exempelvis kapitlet om ­Marias Josef, som om man tittar närmare på honom är raka motsatsen till en patriarkal kärn­familjsfar. Även i texten om den okände Henok, vars enda distinktion är att han ”levde i gemenskap med Gud”, vill Eggehorn peka på en alternativ mansroll som ligger bortom allt görande och presterande som hon menar är kopplat till vår syn på manlighet.

Men i flera av de andra texterna tycker jag att just problematiserandet av manligheten lyser med sin frånvaro. Dessutom blir Eggehorns användande av begreppen manligt och kvinnligt ibland alltför generaliserat och personligt grundat för att resonemanget skall kännas helt övertygande.

Möjligtvis skulle man kunna välja att bortse från avsiktsförklaringen i förordet och istället se Eggehorns läsning av bibeltexterna kring de olika männen som ett mer allmänt resonemang kring existentiella villkor och människans förhållande till Gud, ofta bottnat i författarens egna erfarenheter. Ur det perspektivet fungerar texterna betydligt bättre. Eggehorn är öppen, direkt och undviker att krångla till det − bok­ens hela ton andas tillgänglighet, inget skall stå i vägen för den ­bibelovane eller läsovane.

”Där lejonen bor” lämnar efter sig en känsla av ambivalens; samti­digt som jag inte kan komma ifrån mina invändningar mot vissa delar av Eggehorns resonemang (och ibland bristen på resonemang) så tycker jag att hennes sätt att gå i närkamp med, och ­levandegöra, bibliska texter är beundransvärt.