ETA Hoffmanns noveller och sällsamma berättelser är väl representerade på svenska. Men upplagorna är som regel slut på förlagen, och de exemplar som ännu finns tillgängliga på antikvariaten är inte sällan de litet väl antikverade översättningarna. Häromåret kunde vi dock glädjas åt att Hoffmanns fantastiska skälmroman ”Katten Murrs tankar om livet” för första gången presenterades på svenska. Nu har också en liten volym med sex av hans berättelser kommit ut under titeln ”Don Juan och andra noveller” i Hans Blomqvists och Erik Ågrens på en gång uppdaterade och kongenialt tidstrogna översättning (för övrigt den tredje utgåvan med samma titel, dock med olika urval).
Denne Hoffmann, Edgar Allan Poes ständige utmanare på skräcktronen, skrev under sitt relativt korta liv en stor mängd berättelser. De textkritiska och kommenterade tyska utgåvorna av hans tre stora novellsamlingar, ”Fantasistycken i Callots manér”, ”Nattstycken” och ”Serapionsbröderna”, omfattar sammanlagt närmare 4000 tättryckta sidor.
Det är främst på en rad av dessa märkliga och bisarra historier som Hoffmanns världsrykte vilar. Till just de mer berömda hör den här utgåvans två inledande berättelser, titelnovellen ”Don Juan” och den tidiga genombrottshistorien ”Ritter Gluck”. Vad som tematiskt förenar båda dessa noveller (förutom att de likt det mesta av Hoffmanns penna är skrivna med en intagande stilistisk elegans), är att de suggereras fram ur musikaliska motiv; en naturlig konsekvens av att Hoffmann också var en av tidens mest namnkunniga musikkritiker och en av allt att döma icke oäven kompositör.
I den förstnämnda berättelsen tar sig detta uttryck i en djupgående analys av Mozarts ”Don Giovanni” och en djärv uttolkning – ”genom musiken, oberoende av texten” – av relationen mellan operans Don Juan och Donna Anna. Även den fina lilla historien ”Fermaten” – en av i själva verket rätt många av Hoffmanns noveller som inte tvunget måste frossa i skräck, ond bråd död och epifaniskt vansinne – utgör en passionerat formulerad kärleksförklaring till musiken. Berättelserna formerar sig inte sällan kring grubblerier över skapandets villkor och våndor, och kan utläsas som ett slags metatexter där Hoffmann lika odygdigt som charmant på en gång ikläder sig rollerna som diktaren och sin egen skarpsinnige kritiker.
I den här lilla samlingen ingår också en av Hoffmanns mest populära skräckhistorier, ”Sömngubben”, om den ondsinte och mysteriöse mannen Coppelius och den mekaniska dockan Olimpia, som sedermera också tar plats i rollistan till Jacques Offenbachs opera ”Hoffmanns äventyr”. (Men nog vore väl den mer suggestiva och vedertagna titeln ”Sandmannen” att föredra på den här ruggiga historien, där ”varje människa visserligen tror sig vara fri men i själva verket bara tjänar som en bricka i mörka makters grymma spel”.)
Samtliga här upptagna noveller bär Hoffmanns omisskännliga signum, där en effektfull spänning mellan motivens dunkel och getsaltningens klarhet ännu efter 200 år hypnotiskt håller läsaren i sitt grepp.
Att man i urvalet begränsat sig till sex noveller är kanske i blygsammaste laget, men man har åtminstone lyckats få alla tre ovannämnda berättelsesamlingar representerade. För övrigt är detta måhända bara den första i en lång rad planerade utgåvor med Hoffmanns litterärt galanta rysligheter i kortformat?
