Robert Åsbackas tredje roman Fallstudie har underrubriken ”En berättelse om materialanskaffning”. Ralf och hans kollega Øystein kör omkring i Stockholm i en Transit och anskaffar material för en konstutställning på Kulturhuset: trehundra kilo magnet, två oljefat och kilometervis med järntråd. Mellan varven serveras tillbackablickar, främst på Ralfs spruckna förhållande till Sonja och på hans barndom, då familjen flyttade från Österbotten i Finland till Karlstad.

Åsbacka är en renodlad berättare; här finns inte mycket av politik, filosofi eller psykologi. Ändå är ”Fallstudie” en komplex roman, både till strukturen och till sin symbolik. Nyckeln är bokens titel, eller titlar. ”Fallstudie” formar sig till ett studium av fall, bokstavliga och mindre bokstavliga: Ralfs och Sonjas förhållande faller, ett träd faller på Ralfs far och knäcker hans höft, Oskani-truppen som besöker Skoghall utmanar döden genom att balansera sina motorcyklar på lina över torget utan att falla, Ralf och Øystein är i en mening fallna, de har ”bottenjobbet”.
Och därvid kommer vi över till nyckelordet i underrubriken, materialanskaffningen. Bottenjobbet består i att anskaffa material till en konstutställning och att sätta ihop materialet till stora skulpturer enligt konstnärernas ritningar. Kort sagt, att tjäna konsten med blod, svett och tårar utan att själv få minsta uppmärksamhet. Ralfs förhållande till Sonja bygger på en lögn; han påstår sig vara diktare, och plockar ihop dikter - anskaffar material - ur diktböcker på biblioteket. Att Ralfs far får jobb i Karlstad bygger också på en lögn; han hemlighåller sin höftskada, ljuger att han är frisk.
På ett metaplan samlar också Robert Åsbacka material; idén till skulpturerna hämtas från en notis i Dagens Nyheter, dikterna hämtas ur verkliga källor som redovisas i slutet av boken. Fallstudie kan läsas som en metaroman, som en roman om berättandet, en roman om hur en roman blir till, hur råmaterial blir fiktion. Bokens metabudskap är att berättandet är det som skapar och upprätthåller vår balans; till skillnad från lögnen kan berättaren spela med öppna kort, här behövs inte ens en knorr eller klimax, berättandet - ljugandet för ljugandets egen skull som Oscar Wilde lovprisade - är sig självt nog.

”Fallstudie” är definitivt en av höstens bästa, mest läsvärda finlandssvenska böcker. För boken tilldelades Åsbacka i höstas Finlands svenska televisions litteraturpris på Bokmässan i Helsingfors; i början av december nominerades boken för Runebergspriset, som utdelas årligen i Borgå i Finland på Runebergsdagen den 5 februari.