Allt är möjligt utom att klämma tillbaka tandkrämen in i tuben, lyder ett talesätt. Nästan lika svårt lär det vara att sammanfatta den israelisk-palestinska konfliktens historia så att såväl palestinier som israeler blir nöjda. Ett ”sydafrikanskt” nationsbygge, där de olika etniska och religiösa grupperna kan enas om en gemensam historia som ett led i försoningsprocessen, lär inte komma igång under överskådlig tid.
”Få konflikter kan som denna få känslorna att svalla!” konstaterar författaren och religionshistorikern Sören Wibeck med ett praktfullt understatement. Wibeck är producent för Sveriges Radios livsåskådningsprogram ”Människor och tro”. I boken ”Ett land, två folk” gör han ett kreativt försök att skriva judarnas och de arabisktalande palestiniernas historia så att den moderna tragedin blir mer begriplig.
Knappast någonsin handlar nationella motsättningar bara om kontroll över land och råvarutillgångar. Under den sekellånga konflikten har israeler och palestinier också rekonstruerat nationella historiemyter i syfte att legitimera den egna gruppens anspråk på hela det omstridda landet. Bibeltroende israeler åberopar bland annat Första Moseboken 12:5–7 då Gud uppenbarade sig för patriarken Abraham och gav det förlovade landet Kanaan till honom och hans avkomma för evig tid.
Några palestinska ideologer, som inte vill vara sämre, har lanserat hypotesen att palestinierna härstammar från de kananéer som befolkade landet när Abraham invandrade från staden Ur som låg i nuvarande Irak. Historiemyter är formidabla mobiliseringsinstrument i nationella identitetsprocesser.
Avslutningsvis redogör Wibeck för konfliktmönstret idag och den ständigt aktuella fredsprocessen. Vad den nye amerikanske presidenten Obama kan – eller vill – åstadkomma är ännu höljt i dunkel. Vissa experter befarar att militanta Hamas ska ta makten också på Västbanken om det palestinska missnöjet kokar över på nytt och en tredje Intifada bryter ut.
Andra drar slutsatsen att den klassiska tvåstatslösningen, som prioriterats av världssamfundet efter det kalla krigets slut, redan är överspelad på grund av den israeliska regeringens fortsatta bosättningspolitik.
Mest realistiskt vore kanske, när allt kommer omkring, att vrida klockan tillbaka och rekonstruera den jordansk-palestinska federation som gav stabilitet och ett relativt lugn åt Västbanken under åren 1948–67.
Wibecks informativa översiktsverk kan vara utmärkt läsning för den som vill börja orientera sig i Mellanösternkonflikten och dess bakgrund.
