När 80-talet var på väg in i 90- talet föll de kommunistiska regimerna i Östeuropa som dominobrickor. Utopiernas trovärdighet och legitimitet hade sedan länge förbrukats och makthavarna gav vika för reformer och demokrati. Omvälvningarna var förvånansvärt fredliga och blodsutgjutelserna få.
Men i Kina visade revolutionsveteraner och den oomstridde ledaren Deng Xiaoping ingen förståelse för förändringar. De lät sig inte bevekas av protester. Studenternas krav på dialog möttes med militär och slutade med massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989. Tusentals dog eller skadades.
Kommunistpartiets generalsekreterare Zhao Ziyang motsatte sig emellertid militärt ingripande och sattes i husarrest. Han anklagades för ”dålig attityd” och levde fram till sin död 2005 gömd bakom de höga murarna som kringgärdade hans hus.
I husarresten spelade Zhao i hemlighet in sina memoarer på band, som sedan smugglades ut ur Kina och nu har publicerats. Det är en rättfram berättelse från den kommunistiska partihierarkins topp, vilket vi inte är bortskämda med. Zhao ger en både kuslig och fascinerande inblick i maktspelet och det politiska ränksmideriet som föregick massakern. Initierat kommenteras även 80-talets politiska och ekonomiska utveckling i Kina.
Redan som 13-åring blir Zhao 1932 medlem i det kommunistiska ungdomsförbundet och därmed börjar en spikrak politisk bana. Endast kulturrevolutionen utgör ett hack i karriärkurvan. I slutet på 70-talet väljs han in i politbyrån och tillhör därmed det absoluta ledarskiktet.
Frågan är förstås vad som får den skolade och disciplinerade kommunisten att gå emot sina partikamrater och ställa sig på demonstranternas sida. Zhaos egen förklaring antyder successiva ideologiska förflyttningar. Resor i Europa gör honom medveten om planekonomins brister. Med ekonomiska reformer försöker han distansera sig från Maos arv och kapa förtöjningarna till ortodox socialism.
Memoarerna är förstås regisserade av Zhao själv och måste därför hanteras varsamt. Likväl ger de en övertygande bild av ett stelbent politiskt system präglat av manipulationer och intriger. ”Borgerlig liberalisering” och ”planerad konspiration” anses utmana makten och måste bekämpas.
Från ringside får vi insyn i hur det kinesiska ledarskiktet tänkte och resonerade. Därmed synliggörs den politiska logiken i det besynnerliga kinesiska gränslandet mellan kommunism och kapitalism, ett gränsland där ekonomiska friheter inte följs upp med politiska.
Händelsen på Himmelska fridens torg skulle enligt ledarna i Peking mörkläggas och utraderas ur historien. Projektet lyckades förvisso inte.
Men kommunismens kollaps i Östeuropa de följande åren bekräftade för de kinesiska ledarna att massakern på Himmelska fridens torg var en klok överlevnadsstrategi. Hot mot en diktatur måste i deras värld mötas med maktdemonstrationer.
