Få känner längre hans namn. Abraham Niclas Edelcrantz, född Clewberg, 1754–1821. Skald, uppfinnare, ingenjör, kansliråd, teaterchef, mönsterjordbrukare, ledamot i oräkneliga kommittéer, akademier och sällskap. En man som gjorde allt för att hålla sig nära makten, få inflytande, betyda något. Som hela sitt liv drevs av drömmen att bli ihågkommen, att gå till historien. Fåfänglig­heters fåfänglighet. Ty allt sitt nitiska kontaktbyggande och kappvändande till trots blev han ändå bortglömd till slut, uppslukad av historiens glupska mörker.

Tills nu. För i Edelcrantz förbindelser återuppväcker Malte Persson denne mångbegåvade och strävsamme upplysningsman och med honom hela den myllrande, omtumlande och dynamiska era som var hans. Och han gör det så övertygande och med en så imponerande tidskänsla att man nästan måste dubbelkolla att författaren verkligen är född 1976 och inte 1776.

Det hela tar sin början på Edelcrantz dödsbädd, där han märkt av cancer får besök av en yngre upplaga av sig själv, den unge man som ännu inte har adlats och fortfarande heter Clewberg.

I dia­logen som utspelar sig mellan de två summerar Malte Persson elegant det liv han sedan ska ägna 355 sidor åt att skildra, från ungdomens Åbo till de sista dagarna på egendomen Stora Skuggan. Vänskapen med ungdomsvännen Johan Henric Kellgren – den enda människa som Edelcrantz någonsin skänker sitt hjärta. Kärleken till poesin, som efterhand ersätts av dyrkan av vetenskapen och ingenjörskons­ten. Drömmen om nya sätt att kommunicera, om att kunna sända meddelanden på stora avstånd, den som leder till skapandet av det svenska telegrafsystemet. Samt inte minst hungern efter framgång och inflytande, som tar vår hjälte från Åbo till Stockholm och ända in i kungamaktens innersta kretsar. Och när makten skiftar, skiftar Edelcrantz med den.

I en talande scen hittar den då unge Edelcrantz en bok som håller fram äregirighet, smicker och egennytta som dygder som driver samhället framåt – och i allt han därefter företar sig kommer han att handla i enlighet med denna tanke.

Prosan är sprudlande, spirituell och exakt, och alldeles underbar i sin tidstrogna men samtidigt lurigt samtida klang. Den fullkomligen dansar fram i piruetter av infall, liknelser, allitterationer och ordlekar. Dialogerna snärtar förbi på sidorna, livliga och kvicka och tryfferade med uttryck som amusant, sprätthök, kaffehusjungfru.

Och mitt bland alla 1700-talsvändningar smyger Malte Persson, som den allvetande berättare han oblygt tillåter sig att vara, in vår egen tid i romanen. Både i form av snabbt förbiilande ord som mingla, flashback och privatspanare och som inskjutna referenser till den framtid som hela tiden pulserar strax under berättelsens yta (inklusive en rolig liten meta­blinkning till författarens egen debutbok). Omsorgsfullt byggs en känsla av närvaro och verklighet upp, bara för att punkteras med små strategiskt utplacerade hål, där den tid som skildras läcker ut i vår egen och vice versa.

Ty nog är det vårt eget 2000-tal som spökar bakom alla pudrade peruker och gustavianska interiörer. Samma törst efter nya tekniska uppfinningar och nya idéer, nu som då. Samma intrigerande och nätverkande i maktens korridorer och kulturens salonger. Samma känsla av att leva mitt uppe i en föränderlig tid på tröskeln till något nytt. Allt är annorlunda, ingenting är annorlunda.

”Edelcrantz förbindelser” är helt fri från den lite präktiga tråkighet som alltför ofta vidlåder historiska romaner, den där känslan av duktigt men livlöst iscensatt kostymdrama. Den lever, larmar, tränger sig på. Den luktar, stinker och doftar. Den är här och nu på ett sätt som sällan ens den mest samtidsintensiva samtidsskildring förmår vara. Och det trots att berättelsen stundtals nästan tycks glömma bort att den är en roman.

På ett par ställen är den rentav nära att välta över i en sorts pliktskyldigt faktaredovisande – men varje gång lyckas Malte Persson rycka tag i tyglarna och styra sin krängande kaross rätt igen. Slutresultatet är hur som helst en ­ytterst fruktbar hybrid mellan spränglärd fiktion och osedvanligt lekfull historiebok. Om ändå historielektionerna i skolan hade varit så här inspirerande.