Här träder hennes fantasivärld fram fullt utvecklad: ett landskap av skog och hav, befolkat med djur, människor och hennes egen skapelse, de bevingade kariterna, metamorfosernas folk.
Det märks att Sandström har blivit så fäst vid sin mytiska värld att hon ogärna lämnar den. Allt eftersom serien fortsätter blir vandringarna längre, utvikningarna fler och utbroderingarna rikare; den sista boken är tjockast av alla. När intrigen äntligen tar fart igen blir den i gengäld så mycket häftigare: tvekamp på liv och död, vidrig tortyr, lögner, svek och bakhåll.
Handlingen tycks till en början enkel. Ett monster som hotar att förgöra hela människosläktet finns instängt bakom fyrdubbla lås. Onda makter vill bemäktiga sig de fyra nycklarna för att kunna släppa ut odjuret och börjar döda deras väktare en i taget.
Tre ungdomar blir oförskyllt inblandade i kampen, kariten Shanzoc och fostersyskonen Comíl och Liva. Det är deras äventyr vi följer i den ständiga ström av faror som nyckeljakten drar med sig. De luras av förrädare, kedjas i fängelsehålor, rymmer, fängslas på nytt och är så nära döden att endast magi kan rädda dem – och då vet de inte ens hur de nycklar ser ut som de ska ta över.
Till slut undrar man om Julia Sandström ska kunna bemästra hela denna invecklade intrig, men det är att oroa sig i onödan. Hon lyckas hålla allt i huvudet till sista delens kulmen, när alla hemligheter uppenbaras, svikare avslöjas och nycklarnas gåta, som gäckat dem så länge, får en högst oväntad lösning.
Hennes äventyr känner inga gränser, men hon vinnlägger sig samtidigt om karaktärernas utveckling. Det här är ingen platt berättelse med ytliga överraskningseffekter. Tack vare att tonvikten ligger på psykologi och relationer har hon lyckats skapa en hållbar illusion i fantasins värld.
