Det hela börjar med att 65-årige Konrad Lang av misstag bränner ned den förmögna familjens lyxiga semestervilla på Korfu. Den olycksalige och lätt förvirrade mannen är en vanlottad och lätt försupen men i grunden älskvärd och sorglös adoptivson i en av den schweiziska storfinansens mest inflytelserika familjer. Hela livet har han levt i skuggan av sin styvbror Thomas och dennes drakoniska mor Elvira Senn, det familjeägda företagsimperiet Kochs befallande överhuvud. Men som så ofta i den här typen av familjer kantas makten, rikedomen och framgången av allehanda missförhållanden och farliga hemligheter.
Om den förment obetydlige, otursförföljde och hopplöse Konrad och hans livsöde handlar schweiziske Martin Suters prisbelönade debutroman ”Small world” från 1997, som härom året filmatiserades med Gérard Depardieu i huvudrollen och som nu presenteras på svenska i Sofia Lindelöfs fina översättning. Det är en medryckande och gripande historia som successivt antar gestalten av spänningsroman med veritabla thrillerinslag.
Elegant leder Suter läsaren längs med romanens två huvudspår: Konrads först smygande men omsider accelererande Alzheimers och den familjehemlighet som han paradoxalt nog riskerar att avslöja ju längre hans sjukdom framskrider. I växelvisa scener blir läsaren så vittne till en bitter dragkamp om Alzheimerspatienten. I ena ringhörnan en välvillig kvinnlig släkting och ett läkarteam som vill testa en ny bromsmedicin på Konrad och därmed rädda de ännu intakta minnesfunktionerna, och i den andra den mäktiga familjen som gör allt för att tvärtom hindra honom från att komma i kontakt med sitt fjärrminne.
”Small world” är en spännande berättelse skriven på ett rent och enkelt språk och som fogar stycke till stycke om kärlek och ondska, brott och försoning. Själva thrillerintrigen känns visserligen litet väl konstruerad, och den rafflande hemligheten i romanen kommer väl inte direkt som någon överraskning när den väl avslöjas. Istället är det själva gestaltningen av Konrad som individ och hans gradvisa personlighetsförändringar som är romanens egentliga behållning.
De både plågsamma, rörande och milt komiska skildringarna av hur Konrad till en början tvingas rita en skiss över sitt hus och affärerna han brukar handla i för att inte gå vilse i sin alltmer besvärande glömska, för att småningom hamna i situationer där han ställer väskan i kylskåpet eller sitter med en nagelsax i handen utan att ha en aning om vad han ska göra med den, är drabbande läsning.
Att detta sedermera stegras till kraftigt paranoida vanföreställningar kombinerat med allt tydligare minnesbilder av det tills nu mörklagda förflutna bidrar till att göra romanen till en äkta bladvändare.
