I maj 2004 dör konstnären Hope Kurtz i Buffalo, USA, av en hjärtinfarkt. Hennes make och konstnärspartner Steve ringer efter ambulans. När personalen anländer blir man dock misstänksam över den utrustning som finns i ateljén, och kontaktar den lokala polisen, som i sin tur kontaktar FBI.

Bostaden spärras av, hustruns kropp såväl som arbetsmaterial och dator konfiskeras och Steve Kurtz anhålls misstänkt för innehav av medel till biologisk terrorism.

De bakterier man hittade hade Kurtz fått sig tillsända av en kollega på universitetet och skulle användas i en kommande utställning. De var helt ofarliga. Likväl riskerar Kurtz fortfarande tjugo års fängelse, och omtalas av myndigheterna som en terrorist.

Om detta kan man läsa i två mycket intressanta texter av Solveig Gade i det senaste numret av tidskriften Glänta (1-2, 2006), som ägnas åt kollektiva grupperingar och konstellationer inom samtidskonsten.

Steve Kurtz är medlem i Critical Art Ensemble, som sedan mitten av 80-talet gett ut ett flertal böcker (”The Electronic Disturbance” , ”Electronic Civil Disobediance”, ”Molecular Invasion”), skapat utställningar, aktioner, workshops och hemsidor i syfte att kritisera och belysa informationsteknologins och bioteknologins villkor och effekter på vår tillvaro.

CAE är ett exempel på en estetisk aktivitet som problematiserar den individuella skaparen och det unika verket. Det är en aktivitet som skiljer sig en del från tidigare försök till kollektiv konst - som dadaistiska soiréer, surrealistiska poesilekar och happenings från sextiotalet - och den utförs ”taktiskt”, ”mikropolitiskt”, inifrån rådande maktstrukturer.

Att samarbeten av detta slag är vanliga i dag är tydligt. Till och med inom litteraturen kan tendensen avläsas, särskilt i det digitala mediet, där poeter och programmerare slår ihop sina kunskaper. Men vilka implikationer har dessa arbetsformer? Och hur skiljer sig det ”individuella” konstskapandet från det ”kollektiva”?

Bidragen i Glänta närmar sig frågorna från
olika håll och med olika hållning. Här bearbetas nätverk, kollektivism, copyleft, relationell estetik, en manlig konstnärsklubb, en ovanlig bank och mycket annat. Som vanligt blandas essäer och samtal med poesi och bildkonstnärliga projekt. Som vanligt är det roligt, oroande och utmanande. Och även om den enkät som var redaktionens startpunkt i viss mening blev misslyckad - färre svar än väntat - har man åstadkommit ett fullmatat och mångsidigt nummer.