På omslaget till Lotta Geffenblads senaste bilderbok Betty mitt i natten tittar en liten vit katt förskrämt och med stora ögon emot oss. Det är katten Betty som sitter i en grön potta med ett metspö i handen, omgiven av en rad föremål, alltifrån från konservburkar till rosor.

Betty befinner sig i det våta Kattegatt. Hon är hungrig och vill få något i magen. Men det hon metar upp är inte särskilt ätbart. En skruttig hatt, en trasig sko eller en blommig lampskärm mättar inte en utsvulten katt, sugen på friterad spätta. Natten faller på, och Betty sätter hatten på huvudet för att kunna tänka bättre.

Det är en riktig skepparhistoria som dukas upp. Här finns inget av den stillsamhet i berättandet som kännetecknar Geffenblads tidigare böcker om kaninerna Prick och Fläck, där fantasi och fakta blandades. I denna skröna om Bettys fantastiska tillvaro till sjöss tas svängarna ut ordentligt, och en uppsluppen fantasi får styra skeendet både i ord och bild.

Nog blir hon mätt vad det lider, katten Betty. På ett finurligt vis ser hon till att dra nytta av det hon fiskat upp. Natten slutar med fest och dans. Betty somnar nöjd och drömmer vackra kattdrömmar. De skickligt komponerade bilderna, mörkt dova i färgen, är säkert och elegant utförda. Bilduppslagen kryllar av lekfullt underfundiga detaljer, som ett barn – och varför inte också en vuxen – länge kan fördjupa sig i. Vad sägs till exempel om fåglar med en bakdel i form av en banan? De flyger fram över bokens sidor, där de utan svårighet samsas med både en Bugatti och en Fiat.

Hur ska då den vilt galna berättelsen ”Betty mitt i natten” förstås? Handlar det om vår förstörda miljö, där haven har blivit mer eller mindre förgiftade skrothögar? Jag tror inte att man behöver ställa den sortens frågor inför skildringen av Bettys äventyr. Det här är en bok att bara bli glad över och njuta av.