Akay och Peter, även kända som Klister-Peter, träder nu för första gången fram offentligt och presenterar sina verk i bokformat. De är konstnärer och gör gatukonst – med vilket menas en obeställd konst i stadsmiljö som inte sällan är illegal då den saknar tillstånd. Gatukonsten är en relativt ny företeelse som har utvecklats ur graffitimåleriet och har en hel del gemensamt med subkulturer.

Men det rör sig också om en avvikelse från den slutna graffitikulturen eftersom några av dessa konstnärer även tar plats på konstscenen. Som utbildade konstnärer väljer Akay och Peter att gå en annan väg än sina kollegor som har att välja mellan galleri- och stipendiesvängen eller ­offentliga uppdrag. Det rör sig därför om en alternativ konstnärsroll inspirerad av subkulturer som söker bevara konstens frihet genom att göra sig oberoende av samhällets institutioner.

Ett antal böcker om graffiti har publicerats på senare år. På svenska utkom senast Per Anderssons ”Medan Svensson åt plankstek” (recenserad i SvD 11/5 –05). Men internationellt ses fenomenet street art eller urban activity som en bildkonstnärlig praktik som rymmer ett vidare spektra än den textbaserade graffitin. Denna bok av och om Akay och Peter är ett exempel på den senare genren, som även är ämne för Cecilia Anderssons avhandling ”Rådjur och raketer” som lades fram vid Institutionen för bildpedagogik vid Konstfack i november i fjol.

Gatukonsten i dess nya och utvidgade skepnad har ofta ett konceptuellt inslag, en oförutsägbar skruv, som kan ges en djupare mening i relation till annan konst eller uppskattas för det rena underhållningsvärdet. Den kommunicerar mer med en publik utanför de egna kretsarna än vad graffitimåleriet gör. Titeln ­Urban Re­creation anger konstnärernas eget avslappnade förhållningssätt till sin konst.

Många har säkert sett Peters klistermärken med rådjur uppsatta på baksidan av trafikskyltar i Stockholm. Första gången jag såg det fascinerade det mig för att rådjuret var så vackert tecknat. And­ra och tredje gången började jag fundera över vad det här var för slags konst. Akay var en av Stockholms första graffitimålare men började sedan göra affischer med underfundiga budskap. De infiltrerar i staden och skapar ett motförslag till de kommersiella affischerna som närmast obegränsat tillåts invadera det offentliga rummet. När Peter och Akay arbetar tillsammans går de under namnet Bröderna Barsky och det är om deras konst denna bok handlar.

Typiskt för Bröderna Barsky är att de aktiverar glömda delar av staden. Det är utrymmen och platser som inte finns därför att ingen ser eller lägger vikt vid dem. Bröderna Barsky får oss att bli medvetna om dessa osynliga platser.

När vi ser staden med deras ögon börjar vi helt plötsligt se mellanrumsformerna och helhetsbilden får ett nytt liv. Det är också svårt att känna harm, trots att de ibland snor ihop material från byggarbetsplatser och tar sig olaga friheter. Det är ju så gulligt! Men den inbjudande gesten är inte bara snällism utan också en effektiv kommentar om hur vi väljer att leva våra liv. Där graffitin ger fingret åt Svensson som lever ett så tråkigt och inrutat liv välkomnar bröderna Barsky in i lekstugan.

”Urban Recreation” är en ­roande bilderbok som presenterar en rad uppskattade och uppmärksammade projekt som Traffic Island – den lilla röda stugan i miniformat på en gräsbevuxen klippavsats omgärdad av motorleder.

Sammanhanget görs tydligt genom korta distinkta beskrivningar och berättelser om verkens tillkomsthistoria. Intervjuer kompletterar materialet på ett fint sätt, men jag kan inte undgå att notera att konstnärerna med fördel hade kunnat renodla formen som en artists book. Reportage och essä skrivna av andra än konstens upphovsmän är ett ängsligt tillägg.