Förlaget Bladstaden har under namnet Bladslottet skämt bort oss med en rad konstnärligt intressanta böcker för barn. Malin Axelssons och Magdalena Cavallins alster ”Mitt liv som detektiv” är inget undantag.
Det som kanske framför allt imponerar i denna bilderbok är just bilderna. Cavallins stilsäkra lek med olika uttryck känns igen från den prisade boken ”Gå inte fel Kamel” och den här gången har hon valt att flirta helt öppet med den moderna konsthistorien. Här ser vi en hel palett full av modernistiska stilar, allt ifrån surrealism till dadaism och popkonst.
Malin Axelsson är å sin sida dramatiker och debuterar här som barnboksförfattare. Berättelsen uppfördesursprungligensomteaterpjäs, men texten ärlika poetisk som scenisk. Boken inleds med att en barnvakt gör en stormande entré, men istället för ett barn finner hon ett gåtfullt brev. Så småningom hittar hon själva barnet, eller en ”dädä”. Problemet är bara att ”dädä” mest snörvlar och absolut inte vill prata.
Barnvakten framställs som ytterst osäker i sin vuxenroll och hon tycks inte alls förstå, eller ens vilja förstå, hur en dädä fungerar. Istället sjunker hon in i en detektivbok som hon har tagit med sig. När barnet försvinner lyckas det dock få barnvakten att anta en verklig detektivutmaning. Och mot slutet av berättelsen möts barnvakten och barnet på riktigt. Det sker när barnvakten resignerat börjar tala samma fantasispråk som dädä.
Förmodligen är också detta det tänkta svaret på den gåta som Axelsson vill belysa i sin detektivberättelse, att barnet har rätt att bli mött på sina egna villkor och med sitt eget språk. Men helt säkra ska vi inte vara. Berättelsen avslutas med en öppen fråga: ”Men visst är det så att de gåtor håller mycket längre som inte går att lista ut?”
”Mitt liv som detektiv” är ingen lättillgänglig, tillrättalagd bok, utan den kräver nyfikna läsare som tar sig tid att stanna upp i läsakten. Och behöver jag påpeka att dagens behov av sådana böcker är stort, när vårt samhälle är fullt av vuxna barnvakter som helst av allt vill läsa sina egna detektivböcker i fred?
