Svenska Posten hanterar varje dag över 20 miljoner försändelser. En inte ringa del av dem är skrivna av Eric Ericson. Genom åren har han skickat tusentals brev till olika myndigheter, föreningar och företag i Sverige och världen. Han skriver till Göran Persson och ber om ett bidrag på 9 000 000 kronor för att sätta upp Nürnbergrättegången som kasperteater i Haninge. Han skriver till polisen och söker tillstånd att inte demonstrera. Han skriver till en indisk parfymtillverkare för att efterfråga en produkt med doft av spöke, flöjt och tärning.
Och han får svar. Förbryllade svar, men nästan alltid artiga, tålmodiga, korrekta. Ibland rent av tillmötesgående. Älvsbyns kommun ställer sig försiktigt positiva till förslaget att låta upprätta ett indianreservat.
Få röjer något sinne för humor. När det ändå sker är det desto roligare. Som när turistbyrån i Skottland svarar att risken att bortföras av UFO:n där är mycket liten, men försynt passar på att utfärda en varning för resor till grannlandet Irland.
Konceptet är inte nytt. Först att skriva och låta publicera sina busbrev var antagligen den brittiske satirikern William Donaldson, som på 80-talet terrorise-rade kändisar och makthavare under pennamnet ”Henry Root”. I Sverige inspirerade det Robert Aschberg till den rojalistiske företagaren ”Otto Ruben Svensson”. I USA har bland andra Ted L Nancy (som lär vara en pseudonym för Jerry Seinfeld) fört traditionen vidare. Forskar man lite i saken kan man lätt få för sig att världens brevbärare inte gör annat än delar ut trollpost dagarna i ända.
Det som ändå skiljer Ericson från mängden är att hans projekt i första hand inte tycks handla så mycket om att dra ner byxorna på folk, som en genuin fascination för postväsendet som sådant, och hela den stora byråkratiska samhällsapparat det upprätthåller. Intresset för samhällsplanering, administration och statsförvaltning går igen i allt Ericson gör, vare sig det är att bygga miljonprojekt för småfåglar i Småland eller fotografera ruiner i Palmyra. Härvid påminner han en del om Pär Thörn, en annan konstkonceptuell särling i gränslandet mellan konst och litteratur, också han djupt insyltad i det svenska postväsendet.
Ericsons första och mest kända bok ”Brev till samhället” utkom 2003. Därefter följde ”Brev till utlandet” och ”To Mr Cheng”. Den senare en fotobok med olika föremål – en jordglob, en telefon, ett pingisracket – som Ericson under flera år lät skicka utan emballage till en slumpvis utvald postbox i Berlin. Någon Mr Cheng fanns förstås inte på den adressen och sakerna lär i dag utgöra en offentlig installation på postkontoret på Rosa Luxemburg-strasse. 2009 utgavs ”Brev till Clara och Tyra”, syskonparet som Ericson allt sedan tonåren uppvaktat med små finurliga enkäter, naivistiska tuschteckningar och kryptiska historietter.
Ett gediget urval av detta egensinniga författarskap per post finns nu samlat i den drygt 500 sidor tjocka presentboken ”Korrespondens” som utkom för ett par månader sedan på serieförlaget Kartago. Förutom ovannämnda böcker och tidigare outgivna hyss rymmer den märkligt nog också Eric Ericsons nya bok ”Till vederbörande”. Märkligt eftersom den boken då ännu inte fanns i sinnevärlden. Nu gör den det, lite bakvänt, på nystartade Orosdi-Back. I ett telegramartat förord kallar Carl Johan de Geer boken för ”Kafkas pysselbok”.
Det är kanske att dra lite väl stora växlar på Ericsons absurdistiska infall, men visst finns det något mardrömslikt över det genom-byråkratiserade samhälle som här kommer till tals under parollen ”Ja till infrastruktur – Nej till känslor”.
Det rör sig om fiktiva kommunikeer från Gud, kommun och landsting. Vi informeras om obligatoriska aktiviteter i Haninge närkommun. Vi nås av positiva budskap från Svensk Köttindustri, Barsebäck och Findus. I en serie telegram från andra sidan fortsätter Björn Hansson, den gränslöse butiksföreståndaren för Konsum Kristineberg, att sprida tvivelaktiga medlemsförmåner från sin nya butik i Hades. Utöver detta: vansinniga blanketter och streckgubbar, en smått genialisk skapelseberättelse samt sprängskisser av besynnerliga maskiner som enligt uppgift gör olika saker.
Därtill ett par mer novellistiska ansatser som inte riktigt vill sig. Bäst är Ericson i det korta och mycket korta formatet. Som när han över en hel sida klottrar med stora bokstäver: ”Alla kan dra åt helvete! Skicka dock gärna pengar!”
Liksom Elis ”Pavan” Erikssons ”Håll tjeften!” är det en uppmaning med alla förutsättningar att bli en klassiker. Snart på en t-tröja i ditt närområde.
