Det sägs att Google är världshistoriens snabbast växande företag. Ett tag anställde man 50 personer i veckan, och idag har man ungefär 20000 medarbetare. Annonsintäkterna är uppe i ungefär 20 miljarder dollar om året, och förmodligen har det aldrig tidigare funnits ett enda företag med ett så stort inflytande över informations- och medielandskapet som Google.

Alla googlar vi – hela tiden. Sökningar och mejl, kartor och videotittande, översättningar och webbanalys. Men ingen betalar. Annat än genom att då och då klicka på någon annons. Därav populariteten. En tredjedel av all annonsering på nätet sker idag genom Google och företaget tjänar i princip alla sina pengar på reklam. Google har alltså blivit till en kommersiell gigant genom att erbjuda tjänster och produkter gratis. Det är den gåtfulla webbekonomin i ett nötskal: ”fokusera på användaren, så ordnar sig allt annat”, som Google-filosofin föreskriver.

Om detta nätets viktigaste företag, som erbjuder 250 gratistjänster men samtidigt skapat en digital skuggbild av oss alla, har kulturjournalisten Andreas Ekström skrivit en utmärkt reportagebok, ”Google-koden”. Det råder visserligen inte någon brist på böcker om Google, men Ekströms bidrag står sig väl i jämförelse med flera av de engelska titlar som utkommit. Enligt uppgift är boken inte tillkommen av fiendskap, snarare av kärlek. Samtidigt påpekar Ekström att Google är ett företag som i ovanligt hög grad lyckats med konststycket att berätta precis den historia man vill om sig själv.

Dags alltså att dissekera myten om det goda Google. Ekström reser följaktligen runt i USA och Europa och pratar med mängder av Google-folk: han diskuterar med säkerhetschefer om möjligheten att mygla sig till bättre sökresultat, han talar integritet med Google-lobbyister i Washington och nätneutralitet med pionjären Vint Cerf, anställd på Google som ”chefsinternetevangelist”. Ekström pendlar med Google-bussen till huvudkontoret i Mountain View och pejlar stämningarna där. Han förundras över en arbetskultur som formats lika mycket av teknik och miljömedvetande (med getter som inhyrda gräsklippare), som av egen projekttid, gratis mat och generösa föräldravillkor. Man han samtalar också med besvikna nätentreprenörer som sett sina företag köpas upp, slukas och stöpas om av Google-kodens föreskrivna axiom. Och slutligen resonerar han med filosofer om godhet, detta apropå vad företagsdevisen ”don’t be evil” egentligen betyder.

Det hela är vaket och drivet, lättsamt och stilistiskt elegant. Ekström väger för- och nackdelar, han låter bejakare och belackare av Google brytas mot varandra. Möjligen ägnas för lite utrymme åt Googles mobila satsningar och företagets förhållande till konkurrenter som Microsoft eller Apple. Därtill lämnas rivalen Facebook, som nyligen kört om sökmotorn som den mest besökta sajten i USA, i princip därhän. Ingen googlar på Facebook och det är förstås ett stort problem för ett företag som är helt beroende av data.

Men ”Google-koden” är likafullt en ytterst läsvärd, och framför allt uppdaterad bok om webben och våra digitala liv. Ekström har till och med lyckats inkludera Googles lappkast beträffande Kina. Från att ha böjt sig för en diktatur, har ju företaget mer eller mindre beslutat sig att dra sig ur landet, något som pr-mässigt stärkt en nersolkad image.

Ur alla Ekströms iakttagelser och analyser, samtal och intervjuer framträder bilden av minst sagt udda företag med mängder av förgreningar. I centrum står dock sökalgoritmen, och det sätt som Googles gigantiska indexeringsmaskineri idag reglerar vårt digitala vetande. Företaget erbjuder mängder av redskap som vi alla villigt använder, och som Ekström påtalar vet Google mer om vårt nätbeteende än någon annan. Huruvida det är evil eller inte kan man tvista om. Kvarstår gör det faktum att Google idag präglar vår världsbild – och att detta enda företag också kommer att göra det för lång tid framöver.