I sin recension 26/11 av den senaste svenska Lovecraftutgivningen generaliserar Fabian Kastner och det är allvarligt eftersom han också drar generella slutsatser om en verklig människas liv, i det här fallet Lovecraft. Vi får veta att ”Mötet med den mångkulturella storstaden fyllde Lovecraft med fasa och avsky. Enligt hustrun kunde han inte möta en afrikan eller kines på gatan utan att blekna. Han började hylla Hitler, ropade på massdeportation och förordade cyangas för att komma tillrätta med stadens ’mongoloidproblem’”.

Att Lovecrafts fru var judinna berörs inte av Kastner, inte heller att han visserligen först hyllade Hitler men tog avstånd från honom i sina senare brev genom att till exempel 1934 skriva att: ”Hitlers extrema hållningar vad gäller renodlad rasism är absurd & grotesk”.

Han brottades intensivt med dessa frågor efter sin New York-vistelse och hans hållningar blev mer och mer öppna. Angående Hitler och mongoler kan man peka på att han i ett brev 1933 skrev att: ”Naturligtvis kan en tillsats av främmande blod från en överlägsen ras (till vilka en stor del av judar så väl som mongoler måste räknas) inte skada en annan överlägsen ras”. Han talade i likhet med andra under sin tid om ”raser” men räknade alltså såväl judar som mongoler som ”överlägsna raser” i likhet med sin egen.

I ett brev 1937 mot slutet av sitt liv uttryckte han beundran för en rabbi (Wise) och gav samtidigt en känga åt ”de artiga Wall Street-nazisterna”. Han använde alltså här ”nazister” som skällsord. Så här kan det låta i ett annat brev, från 1926, före New York-vistelsen, där också kineser nämns: ”När det gäller den semitiska kulturen – det är inte vår sak att säga ett enda ord vare sig till dess för- eller nackdel i absolut mening /…/ Den har utan tvivel skapat en kraftfull samling idéer och kriterier och vilka är vi att säga att dessa på något sätt är mindre viktiga än våra egna? Liksom när det gäller kinesisk kultur, vars absoluta storhet vi öppet erkänner, kan vi säga att den judiska kulturen tveklöst är högt excellent på sin rätta plats.”

Vad är då den judiska kulturens ”rätta plats” enligt Lovecraft? Jo antingen att införlivas i den egna kulturen, hans egen eller Tysklands, eller, skriver han i ett brev 1933, att ha en helt egen stat. Man kan kritisera Lovecraft för att han ville hålla kulturer åtskilda, som många rasister kanske vill, men nog är det för enkelt att utan diskussion kalla honom rasist. Han förklarade i ett brev 1933 att ”raserna är likvärdiga, men oändligt olika”.

De enda ”raser” han räknade som underlägsna var aboriginer och afrikaner, men detta berodde på att han inte trodde att de senare hade skapat någon högkultur. Om han hade vetat att ruinstaden Stora Zimbabwe hade skapats av afrikaner (något som inte upptäcktes förrän långt efter hans död) så hade han säkert ändrat sig på den punkten också. Lovecraft avled dock 1937 det vill säga före kristallnatten och det är lätt att som nutida svensk moralisera på det sätt som Kastner gör.

Tyvärr är generaliseringarna också av det slag som mer finkulturella författare brukar slippa. I sin bok ”Leka med modernismen. Virginia Woolf och Bloomsburygruppen” (2008) behandlar Ingela Lind antisemitismen hos Lovecrafts samtida Virginia Woolf, till exempel Woolfs ord i ”The Years” (1937) om att en jude lämnar en smutsrand i badkaret efter sig, men ingen kritiker skulle väl komma på tanken att göra svepande generaliseringar utifrån detta.

Kastners kritik kunde ha fördjupats på många plan. Varför har Lovecraft betytt så mycket för författare som Joyce Carol Oates, Michel Houellebecq, Gilles Deleuze, en stor mängd surrealister, Jorge Luis Borges, Stephen King, William S Burroughs och andra?

Jag vågar påstå att Lovecrafts verk, både vad gäller stil och idéinnehåll, utan problem kan mäta sig med de största författarnas, såsom hans samtida August Strindberg eller Selma Lagerlöf.

Mattias Fyhr

Replik: Ingenstans moraliserar jag över Lovecrafts människosyn. Däremot så ser jag den som en intressant bakgrund till hans författarskap. Lovecraft uttryckte betydligt mer extrema åsikter än vad som var ”normalt” för hans tid. Varför hyckla om det? Min recension ger en kort biografisk förklaring till dessa, och lyfter fram ett par noveller där rasismen ligger i öppen dager. Exakt hur och vilka raser som var underlägsna andra, eller hur uppfattningen om dessa skiftade genom åren, fanns inte plats att gå in på. Fyhrs genmäle – lika långt som hela min anmälan av fyra böcker – fördjupar sig i frågan. Gott så. Att vi skattar Lovecrafts stilistiska kvaliteter olika kan inte jag hjälpa.

Fabian Kastner