Folken i Mellanöstern vill, precis som vi i västvärlden, ha demokrati och välfärdsreformer. Irakierna hade till exempel inget emot att USA-alliansen störtade Saddam Husseins brutala regim. Men jublet tystnade redan efter ett par dagar när det stod klart att befriarna tänkte stanna som ockupanter. Irakierna vill bestämma över sitt eget land och kontrollera sin egen olja. Hundratals miljoner människor i arabvärlden och andra muslimska länder vill helt enkelt befrias från postkolonialt beroende och leva i suveräna stater.

Ungefär så sammanfattar den uppmärksammade brittiske journalisten och författaren Robert Fisk sin syn på situationen i Mellanöstern. 1976 skickades Fisk som Londontidningen The Times korrespondent till det krigsdrabbade Libanon. Sedan dess har han, först för The Times och sedan 1986 för The Independent, bevakat alla större konflikthärdar inom den vidsträckta regionen från Algeriet till Afghanistan. I den 1100-sidiga boken varvas det dagsaktuella händelseförloppet med historiska tillbakablickar och förklaringsförsök.

Robert Fisk har tilldelats fler journalistpriser än någon annan utrikesreporter. Han är förmodligen också en av de mest kontroversiella av alla västliga journalister i Mellanöstern på grund av sin orädda rapportering. Tre gånger har Fisk intervjuat Usama bin Ladin i de afghanska bergen. Han vägrade att låta sig ”bäddas in” i de amerikanska styrkorna inför anfallet mot Irak i mars 2003.

Fisk påminner gärna sina läsare om att såväl Saddam Hussein som bin Ladin och talibanrörelsen från början var västliga ”skapelser”. På 80-talet, när Afghanistan ockuperades av Sovjetunionen, hyllades de blivande islamistiska terroristerna som ”freedom fighters” av president Reagan. Under kriget mellan Irak och Iran 1980–88 stöddes Saddamregimen av västvärlden och de flesta av regimerna i Mellanöstern. Före den första intifadans utbrott 1987 uppmuntrade Israel islamistiska Hamas som en motvikt mot den radikala palestinska motståndsrörelsen PLO. Exemplen kan mångfaldigas.

Fisks historiska infallsvinklar kastar ljus över några av Mellanösterns mest svårlösta konflikter. Ett exempel är de löften som Storbritannien strödde ut till höger och vänster under åren 1916–17 när centralmakterna Tyskland och Osmanska riket såg ut att segra i det första världskriget. Den legendariske Lawrence av Arabien lovade sharifen Hussein av Hejaz ett självständigt arabiskt rike från Jemen till Mosul om de gjorde uppror mot turkarna. Balfourdeklarationen, som utfärdades 1917, innebar att Storbritannien såg positivt på upprättandet av ett judiskt nationalhem i Palestina.

Dessa löften var dock av ringa värde. Redan i maj 1916 hade Frankrike och England, i det hemliga Sykes–Picot-avtalet, enats om att stycka Osmanska riket i intressesfärer. Mellanösterns gränser, som drogs upp av några europeiska statsmän, tog ingen hänsyn till befolkningens önskemål. Många av dagens konflikter är ett arv från första världskriget.

Brutal statlig repression tenderar att försvaga de demokratiska krafterna i alla samhällen. Initiativet övertas av militanta motståndsrörelser. Ett exempel är Algeriet där 150000 människor dödades i inbördeskriget på 90-talet. Regimen tillämpade samma terrorstrategi som den franska armén använt under det algeriska upproret på 50-talet, skriver Fisk. De islamistiska terrorgrupperna svarade, precis som FLN:s befrielsearmé på sin tid, med attentat och massakrer. Konfliktmönstret har upprepats inom de palestinska och libanesiska områden som den israeliska armén ockuperat. Före den amerikanska invasionen i Irak 2003 skickade Pentagon en delegation för att studera Israels repressiva taktik under intifadan. Resultatet har, som bekant, blivit katastrofalt i Irak.

Det stora kriget för mänskligheten kan beskrivas som en magnifik tavla, en Bruegelinspirerad jätteduk med ett myller av figurer och informativa detaljer. Man behöver inte skriva under på alla Fisks analyser, men knappast någon kan undgå att imponeras av hans gedigna kunskaper och hans medkänsla med alla de vanliga människor i Mellanöstern som inget hellre vill än att leva ett värdigt liv i fred och frihet.