"jag har inte hunnit läsa Åsa Linderborgs Mig äger ingen, så jag vet inte mer än att tematiken är hyfsat densamma. Men det är ju en självbiografi, det är inte min bok. Att två böcker med samma tematik blir nominerad är väl en ren slump?", säger Åsa Anderberg Strollo.
Foto: Dan Hansson/SvD/kod 30062
Den speciella doften från matrester, cigaretter, sopor och urin – det är doften av hemma, mamma och trygghet för Minna Krall i Åsa Anderberg Strollos debutbok. Skolmaten är ofta dagens enda mål mat om hon inte snattar i butikerna – vare sig mamma ligger inlagd eller inte. Pappa bor i en annan del av staden, upptagen av sitt liv med ny fru och barn. Sedan föräldrarna skilde sig när Minna var fem år, har hon varit ensam vårdnadshavare åt sin mamma.
Bryta om handlar om 16-åriga Minna och hennes psykiskt sjuka mamma. Boken utspelar sig runt Hornstull i Stockholm. Bland Tantolundens fyllon finns mammans pojkvän och det är på gräset ner mot vattnet den nya gymnasieklassen ska ha sin fest.
–Minna är en innerstadsflicka, båda hennes föräldrar är akademiker. Jag ville visa att psykisk ohälsa inte handlar om klass.
Vi träffas på ett fik vid vattnet en ruggig novemberdag. Åsa Anderberg Strollo och maken går i skift just nu, 3-åringen är hemma snuvig. Men snart reser de iväg för den årliga vintervistelsen i Indien – för att vara med barnen och varandra, för att få skrivro (hon) och för att träna yoga (han). De lever enkelt under året för att ha råd.
–Det blir sjätte året i rad, men det blir nog sista gången. Barnen har börjat klaga: de vill se snö någon gång och åka pulka som alla andra barn, säger hon och skrattar.
Det var i Karnataka, i ett litet stenhus på samma pensionat där familjen bodde, som hon skrev romanen Bryta om. För berättelsen om Minna har hon grävt i egen problematik, saker som gjort ont men utifrån det byggt en helt fiktiv historia.
Två spår har hon velat förmedla – för dem som inte vet: Det ena är att det finns barn som har det precis så här illa och att ibland finns ingen som bryr sig om vad som händer dem när mamman eller pappan blir intagen på psyket. Det andra är kärleken mellan Minna och hennes tokiga mamma: att de busar om natten tillsammans när mamman mår tillräckligt bra, att Minna älskar sin mamma, att det fina finns där också. Annars vore det inte så problematiskt för Minna att ”svika” lojaliteten, tala om för utomstående hur det ser ut i hemmet, hur dålig mamma faktiskt ofta är.
Men hon har också velat teckna Minna som en människa, där även hennes mörka sidor kommer fram. Som i relationen till pojkvännen Eddie - men framför allt till Emma, skolans snyggaste och mest populära tjej.
De två tjejerna har gått i samma grundskola, när de hamnar i samma gymnasieklass blir det strid mellan de två, en kamp bokstavligen på liv och död.
–Emma är den dramatiska motorn i boken, det är hon och kampen mellan henne och Minna som skapar den där ”hur ska det gå”-känslan.
Redan för tio år sedan skrev Åsa Anderberg Strollo Minnas historia som film. Det är film och tv hon i huvudsak arbetat med och utbildat sig för. Men många historier, oavsett om de blir bok eller film, bygger på samma struktur: början-mitt-slut med vändpunkter, ”feelgood”-scener och roliga scener mellan de allvarliga.
Det var när hennes manus fått nej från såväl regissörer och filmkonsulenter, och hon ändå kände att just denna historia måste berättas, som hon bestämde sig för att skriva den som bok istället.
Bokens Minna ljuger om och döljer sin verklighet för alla, inklusive skolsystern, lärarna och sin egen pappa. Själv tror Åsa Anderberg Strollo att i verkligheten är det bästa ett rakt ”jag ser att du inte mår så bra” till barn som har det som Minna. Eller på att förmedla vart de kan vända sig. Som hon gjort själv längst bak i boken där det finns telefonnummer att ringa för den som söker hjälp.
–Ett lyckligt slut var inte nödvändigt i min bok, men något ljus eller hopp tror jag behövs. Jag ville ju skriva den här boken för unga människor, för att uppmana dem – våga börja tänka på dig själv.
Hon har redan fått brev från läsare. Många har känt igen sig, läst den utifrån sina olika erfarenheter av att fått ta för mycket ansvar för en förälder. På sin hemsida skriver hon direkt till drabbade, ger råd och hänvisar dem vidare. Men för Åsa Anderberg Strollo är historien om Minna Krall färdig, mer blir det inte om just henne. Snart ska hon istället börja på ungdomsroman nummer två, denna gång om en ganska vanlig familj i en kaotisk situation. Det är den skissen som finns i den stora grå anteckningsboken på bordet - allt är klart, inritat längs en tidsaxel, händelserna, personerna – hela boken – i skissform. På plats i Karnataka får hon tid att skriva.
–Jag blir friare i hjärnan av att slippa mediebruset, SvD:s och DN:s kultursidor. När man kommer långt bort från vardagen, då kommer man också närmare sina tankar och egna inre världar. Bara att gå runt i en stad där alla skyltar är obegripliga, skrivna på hindi eller maharati, är en vila.
