Vad innebär det att vara annorlunda? På en del syns det. Ta Bror till exempel, en 13-årig kille som är väldigt förtjust i att klä sig propert, gärna i gamla vintagekavajer. Så propert klädd är han att föräldrarna lite försynt frågar om han är intresserad av killar, och gör bedömningen att hans besatthet av Serge Gainsbourg kräver ett besök på BUP.

Andra kan gå omkring och vara annorlunda ett helt liv utan att någon annan ser det. Som Tessan, en blekt blondin med ett genomsnittligt kneg och en genomsnittlig karl, som plötsligt inser att hon är allt annat än vanlig. Hon vet bara inte på vilket sätt hon är annorlunda.

De hittar båda hem till den excentriska Jane och hennes privata djurpark. Jane excellerar i att vara annorlunda utan att det bekymrar henne det minsta vad folk tycker om det. Hon är den som kommer att leda de nyfunna vännerna på en bildlig och bokstavlig resa mot självkännedom, och mot acceptans av det egna sättet att vara. Allt under en enda äventyrlig sommar.

Nu är de som befolkar sidorna i ”Rosengädda nästa!” inte så värst annorlunda egentligen. Här leks det visserligen med termer lånade från hbtq-rörelsen, till exempel med en genomgående liknelse om att komma ut ur garderoben. Men (en spoiler som inte kan vara helt oväntad): i slutändan vallas alla huvudkaraktärerna in i den trygga, heterosexuella hagen igen. Och den som trott sig kunna leva väl utanför det monogama parförhållandets ramar visar sig inte helt otippat lida av rädsla för intimitet orsakad av ett gammalt trauma.

I stället levs det annorlunda inre ut genom hur man klär sig, vad man äter och lagar och vilken musik man gillar att lyssna på eller dansa till. Allt sådant, alltså, som man finner under livsstilssektionen i tidskriftsbutiken.

Fast bortser man från att all egentlig kritik av normer saknas, och tar ”Rosengädda nästa!” för var det är, en feelgoodroman, så är det faktiskt en alldeles ypperlig sådan.

Till skillnad från många andra böcker i genren slipper man här vada genom misär för att komma till det lyckliga slutet. Hamberg visar en fantasifullhet i intrigbyggandet som andra borde lära av. Dessutom är hennes gestalter trovärdiga på ett sätt som visar på genuint intresse och människokännedom.

Romanen leder kanske inte läsaren på någon inre resa, men erbjuder trots allt en stunds god underhållning.