År 2005 togs den franska litterära scenen med storm när den då 32-åriga kamerunskfödda Léonora­ Miano debuterade med romanen ”L‘Intérieur de la nuit” (Nattens inre). Romanen pris­belönades och hyllades av kritikerkåren, samtidigt som läsekretsen valde den till en av årets bästa romaner. Léonora Miano har sedan 1991 bott i Frankrike där hon studerat litteratur. Att hon själv en dag skulle välja den litterära banan kan i dag te sig som en självklarhet med tanke på att hon började skriva redan i 8-årsåldern – då upptäckte hon att skrivandet kunde hjälpa henne att bättre tolka­ världen runt omkring sig.

Viljan att på djupet förstå hur människans handlingar och inte minst hennes moraliska värderingar påverkas av kaotiska yttre omständigheter verkar vara drivkraften, inte bara för Léonora Miano utan också för en del av hennes kvinnliga romangestalter. Detta bekräftades i höstas då den unga författaren åter blev aktuell­ med en ny roman, Contours­ du jour qui vient (ung. Konturerna av den dag som nalkas). Liksom i debutromanen utspelas handlingen i Mboasu, ett imaginärt afrikanskt land där det råder allmän normupplösning till följd av inbördeskrig. Sviterna efter kriget gör sig oavbrutet påminda i form av utbredd fattigdom, maktmissbruk, korruption och allt grövre gängvåld. Sam­tidigt börjar olika religiösa sekter växa som svampar ur jorden, var och en på sitt sätt utnyttjande den hårt drabbade befolkningens kollektiva förvirring.

Då den växande sociala misären verkar oförklarlig drivs många människor till vansinne och börjar leta efter syndabockar – det är barnen, de mest utsatta i sam­hället, som blir måltavla. De anklagas av sina egna föräldrar för att vara ”djävulens redskap” och ut­öva svart magi mot familjen, de blir misshandlade, inte sällan­ döda­de eller grymt jagade på flykten. Berättarjaget i romanen, den 9-åriga­ Musango, anklagas av sin mor för att genom utövande av trollkonst ha fört ondskan in i deras hem. Med nöd och näppe kommer Musango­ undan med livet­ i behåll, men hon jagas iväg av sin hatfyllda mor under dramatiska omständigheter.

Till att börja med får Musango leva bland stadens stora skara gatu­barn, men en dag blir hon kidnappad av ett kriminellt gäng med anknytning till en religiös sekt. I tre år hålls Musango sedan fånge av några sektmedlemmar på en avlägsen plats, vilket för henne innebär en nedstigning i helvetet. Här får hon bevittna hur sekten, som kamouflerar ett välorganiserat, omfattande prostitutionsnät, drar till sig många unga för­virrade kvinnor vars motstånds­vilja stegvis bryts ner med hjälp av olika­ påhittade ”ritualer”.

Trots de vidriga yttre omständigheterna växer, sakta men säkert­, en självmedvetenhet fram hos den brådmogna Musango, och hon lyckas uppnå en stark inre frihet. Då hon så småningom av egen kraft återerövrar sin frihet, börjar hon en mödosam vandring mot försoningen med sitt eget för­flutna. På vägen dit kommer hon att möta en del själsstarka kvinnor som vågar spjärna emot ondskan och förbli trogna sina moraliska värderingar, däribland mor­modern Mbambè.

”Contours du jour qui vient” är en läsvärd, mångbottnad roman om identitetskriser, personligt och kollektivt ansvar, relationen till den andre, religiös fanatism. Musango­ blir en symbolisk gestalt­ för dagens unga generation från Afrika, och genom hennes fängslande livsöde upptar frihets­begreppet en central plats i roma­nen. Utan inre frihet kan en fjättrad människa aldrig skaka av sig det yttre förtryckets tunga bojor, men den efterlängtade friheten kan endast uppnås genom aktiv handling: ”Vår storhet ska komma när vi vet hur man åstadkommer fria individer som står på egna ben”. Det finns onekligen flera strimmor av hopp i Léonora Mianos nya roman, dess mörka Afrikabild till trots. Och här kan läsaren också urskilja konturerna av ett mycket intressant författarskap i växande.