De börjar bli många vid det här laget, skildringarna av Sverige och svenskarna i ett utifrånperspektiv. I Zulmir Bečevićs andra ungdomsroman, ”Svenhammeds journaler” möter vi en sextonårig pojke, som ger en bitsk och ironisk skildring av ett segregerat samhälle. Motorvägen markerar gränsen mellan villaområdet, där svenskarna bor, och höghusbebyggelsen, där invandrarna är i majoritet.
Svenhammed är ett namn som föräldrarna gett sin son i ett försök att förena det svenska och det utländska. Han är en andragenerationens invandrare, född i Sverige och med svenska som modersmål. Själv anser han att han aldrig kommer att bli svensk på riktigt. Han känner sig som en ny människoart, ett virus eller ett ogräs som Sverige inte kan hantera. Han hör till dom, inte till oss.
Svenhammed är noga med att poängtera att han inte skriver någon dagbok. Riktiga män skriver journaler, och till den gruppen vill han definitivt räknas. Ytligt sett är han en hårding som slåss för att skaffa sig kontroll över tillvaron. Han vill tjäna egna pengar, bli fri och oberoende. Framförallt vill han inte bli som sin pappa, grönsakshandlaren. Irritationen över föräldrarna pyser fram över bokens sidor. Pappan är den styrande, den som med jämna mellanrum brutalt slår sina båda söner och ser till att mamman är tillräckligt undergiven.
Huvudintrigen i romanen är hur Svenhammed ska lyckas få den nya klasskamraten, den vackra Emilia från villaområdet, att intressera sig för honom. I berättelsen skildras vardagen hemma och i skolan, och vi får följa Svenhammeds första steg på kriminalitetens bana. Han börjar sälja sprit och cigarretter åt sin kusin, den ende i släkten som genom skumraskaffärer lyckats samla ihop en förmögenhet. Nu kan Svenhammed fixa starka drycker till klasskamraternas fester och vinna respekt även bland sina svenska kamrater.
Vad är det att vara svensk och vad står svenskheten för? De frågorna löper genom hela romanen och ger en illustration av en misslyckad integrationspolitik. Också en annan fråga inställer sig under läsningens gång: Kanske bokens skildring av patriarkala familjer, fäder som misshandlar och kriminella invandrarkillar rentav bidrar till att förstärka invandrarfientliga attityder?
Oavsett detta måste man konstatera att Bečevićs berättelse är fängslande med både nerv och spänning. Och i skildringen av vänskapens och kärlekens betydelse visar han hur gränser överskrids. Behovet av närhet och samhörighet är gemensamt för alla, oberoende av ursprung.
