Det relativt nystartade bokförlaget Thorén & Lindskog – med sin klargörande utgivningsprofil: ”Tysk litteratur på svenska” – inledde sin verksamhet med översättningar av en handfull samtida ”minor classics”, såsom Uwe Timms ”Upptäckten av currywursten” och ”I skuggan av min bror” och Siegfried Lenz ”En tyst minut”.
Förlagets två aktuella höstsläpp introducerar inte fullt så vittbekanta (och för undertecknad så gott som helt okända) författarnamn och romandebutanter. På ytan är det inte mycket som förenar Tanja Langer (född 1962 i Wiesbaden) och italienska Selma Mahlknecht (född 1979 i tysktalande Sydtyrolen).
Sistnämndas ”Ingen fara” gavs i original ut så sent som ifjol, medan Langers ”Cap Esterel” har drygt ett decennium på nacken. Däremot rör sig de båda romanerna i liknande motivkretsar, där mörka familjehemligheter och djupt liggande trauman ruvar över sidorna.
I ”Cap Esterel” berättas historien om den unge melankoliske arkiteken Michels semestervistelse på franska Rivieran, i lösryckta fragment och i form av halvt nedgrävda minnesbilder som varvas med lika uppbrutna jagberättelser av Michels före detta kärlek Elisabeth och av den unga kvinnan Hélène som tillsammans med sina två söner också är på semester på Rivieran. Med denna kalejdoskopiska berättarmetod luckrar Langer gradvis upp de bortträngda hemligheter som sträcker sig tillbaka till dramatiska och smärtsamma händelser i Michels barndom.
Det låter emellertid mer spännande än vad det är, ty denna historia om kärlek och död berättas utan den suggestionskraft som den collageliknande uppbyggnaden eftersträvar. Bovarna i dramat heter stilistisk slapphet, brist på originalitet och ett överflöd av schabloner i gestaltningen. En sinnrik konstruktion utan täckning i själva skildringen, som likt huvudpersonen i Rivierans böljor trampar vatten på sin väg mot den melodramatiska upplösningen.
Selma Mahlknecht är avgjort en större berättartalang än Langer, även med hänsyn till debutantens klassiska missgrepp och blottor, i synnerhet benägenheten att liksom forcera berättelsen och aldrig låta den mogna och ta form mellan raderna. Trots detta lyckas hon skapa en viss psykologisk spänning mellan romanens huvudgestalter, de unga systrarna Bess och Sandy, vars komplicerade relation till livet, varandra och till den mormor som tagit hand om dem under föräldrarnas frånvaro utgör historiens själva kärnpunkt.
Krossade drömmar och misslyckade försök att finna sig tillrätta i tillvaron präglar systrarnas liv och skildras här mot den mörka fonden av tragiska familjehemligheter och betungande skuldkomplex. Först när en av systrarna efter ett självmordsförsök bestämmer sig för att skriva ned mormoderns historia, som Mahlknecht interfolierar med den löpande berättelsen, luckras hemligheterna långsamt upp.
Att upptäcka nya pärlor i samtidslitteraturens vida oceaner är förstås en av förläggarverksamhetens hörnstenar, och Thorén & Lindskog har tidigare visat sig vara uppgiften mogen. Men den tyska samtidsprosan vimlar av gedigna och ännu inte till svenska översatta författarskap med betydligt större litterära förtjänster än Langers och Mahlknechts. Jag utgår från att förläggarparet vad det lider kommer att hitta tillbaka till de verkliga fyndigheterna igen.
