Naturskildringarnas mästare Stefan Casta har funnit sin jämlike i konstnären Staffan Gnosspelius. Tillsammans står de bakom ett av guldkornen i senare tids barnboksutgivning, bilderboken Gå och bada, Mister Räf!

Berättelsen påminner till både språk och stil om en fabel. Den poetiskt böljande texten pryds också med anfanger, vilket förstärker intrycket av traditionellt berättande.

Mister Räf ser en vacker, blå blomma i skogen när han är ute på sin vanliga kvällspromenad, och bredvid denna känner han sig plötsligt trist och ful och grå. Av Mullvaden och spegelbilden i en sjö får han upplevelsen bekräftad. (Mister Räf beskrivs som en ”klok räv”, och det överlåts åt läsaren att se dilemmat med att be en mullvad om ett utlåtande och spegla sig i en mörk sjö i skymningen.)

Med ett skönhetsbad i kärrets gyttja och en pälsinpackning av hjortron och blåbär för att färga pälsen blå vill han förbättra sitt yttre, men lyckas bara skrämma bort en hare och få höra att han ska gå och bada. Det är först när regnet har spolat bort färgen och några barn lovordar hans härligt röda päls som det går upp för honom att han är vacker alldeles som han är.

I egenskap av fabel har berättelsen förstås en sensmoral eller två. Sentenser som ”Skönhet kommer inifrån” och ”Skönheten finns i betraktarens öga” gör sig påminda, men applicerade på den här berättelsen och i vår tid får de nya laddningar och manar snarare till en kritisk samtidsreflektion kring skönhetsbehandlingar och -operationer. Det är gott och väl att Mister Räf till sist inser att han inte behöver all denna kosmetika för att vara vacker, men samtidigt fordrades ett godkännande från omgivningen innan han kunde se sitt egenvärde och växa.

I symbios med denna rika text lever Staffan Gnosspelius bilder. Han är konstnär med grafik som specialitet, född i Lund, utbildad i Edinburgh, bosatt i London. Det här är den första svenska bilderbok som han illustrerar, och han använder sig av en för svensk bilderbokskonst ovanlig teknik: etsningar färglagda i efterhand med tunna laveringar och täckande färg.

Stämningen i bilderna är suggestiv men bitvis också vemodig. Flertalet uppslag domineras av jordfärger som ställs mot grönt, och det effektiva spelet mellan komplementfärger gör att bilderna vibrerar av intensitet. Gnosspelius är väl förtrogen med sitt motiv, och det låter honom både leka med perspektiv och blanda det naturtrogna med inslag från naivistiskt måleri. Det här är en konstnär som jag hoppas att vi får återse i den inhemska bilderboksproduktionen snart igen.