År 1960 hade kvinnorna en underordnad ställning i det amerikanska samhället. Merparten av dem kunde inte starta företag eller ens skaffa kreditkort utan makarnas uttryckliga tillstånd. Vissa delstater förbjöd kvinnor att tjänstgöra som juryledamöter. Ingen tycks ha funnit det egendomligt att en av tidens mest uppburna filmer kallades ”Tolv edsvurna män”.
I näringslivet var det kutym att kvinnorna hade avsevärt lägre lön än männen, även när de utförde identiska arbetsuppgifter. En ensamstående mor i New York, som bara tjänade hälften av vad hennes manliga kolleger gjorde, fick som förklaring till orättvisan höra att männen hade familjer att försörja. Åtskilliga yrken var vid 60-talets början stängda för kvinnor. Jurister, läkare, poliser, busschaufförer, flygkaptener och tv-ankare var nästan uteslutande av manligt kön, för att inte tala om professorer och storföretagschefer.
1960 var 94 procent av alla läkare i USA män, liksom 97 procent av advokaterna och drygt 99 procent av ingenjörerna. Könsdiskriminerande jobbannonser var norm, och nyutexaminerade kvinnliga journalister som sökte arbete på etablerade tidningar fick ofta höra att platserna redan hade gått till manliga sökande.
En kvinnlig journalist med examen från Columbia Journalism School sökte arbete på New York Times, men det enda personaldirektören ville erbjuda var ett servitrisjobb i lunchrestaurangen. Kvinnor som ville arbeta utanför hemmen fick nöja sig med jobb inom servicenäringen eller lågbetalda arbeten som lärare, bibliotekarier eller sjuksköterskor.
Om denna tid, och om vad som hände därefter, handlar Gail Collins uppmärksammade bok ”When everything changed”. Den börjar under en epok då det ansågs olämpligt att kvinnor bar långbyxor och slutar när de är astronauter och konkurrerar om presidentposten.
Collins är en framstående journalist (krönikör på just New York Times), och hennes bok är kulturhistoria av bästa märke. I centrum för berättelsen står den omvandling som inleddes vid 60-talets mitt och nådde en topp under 70-talet, en period då ”allting förändrades” och kvinnorörelsen fick genomslag långt utanför USA:s gränser.
Collins redogör för tidens stora stridsfrågor (aborter, p-pillret och den sexuella revolutionen, lönefrågan, ERA) och porträtterar rörelsens ledande namn (Alice Paul, Betty Friedan, Martha Griffiths, Gloria Steinem). Hon har även intervjuat ett drygt hundratal vanliga kvinnor vars erfarenheter av vardags- och familjeliv, hem- kontra yrkesarbete skänker extra färg åt skildringen.
Man kan invända att framställningen är väl rapsodisk och saknar analytiskt djup. Särskilt avslutningen är summarisk; där hade det varit på sin plats att sätta in utvecklingen i ett större perspektiv och ställa frågan vad kvinnorörelsen mera precist har betytt för det amerikanska samhället. Men det är brister som uppvägs av den rika exempelsamlingen och av ett ovanligt läsvärt språk.
1970-talets början var kvinnorörelsens skördetid. Equal rights amendment (ERA), förslaget om att ge kvinnorna lika rättigheter genom ett författningstillägg, röstades igenom kongressen och antogs av den ena delstaten efter den andra. Högsta domstolen beslöt 1973 att kvinnorna har rätt att välja om de vill göra abort under graviditetens tre första månader, ett beslut som går längre än många länders lagstiftning på området. En nationell barnomsorgslag antogs också av kongressen men stoppades i sista stund av president Nixons veto.
Den feministiska framgångsvågen gav snart upphov till en konservativ backlash. Efter abortbeslutet aktiverades den religiösa högern och inledde en motkampanj som pågår än i dag. En konservativ kvinnogrupp anförd av Phyllis Schlafly bidrog till att ERA inte fick stöd från tillräckligt många delstater för att bli antaget. Vid det laget hade kvinnorörelsen nått en sådan kraft att den till och med ådrog sig FBI:s intresse. FBI-chefen J Edgar Hoover såg rörelsen, liksom så mycket annat, som potentiellt samhällsfarlig. Collins refererar en kostlig FBI-promemoria där den sades ha sitt ursprung i Sovjetunionen. Författarna förfasade sig över ”oattraktiva” feminister med extrema frisyrer.
Sett över en 50-årsperiod har de amerikanska kvinnorna uppnått remarkabla framgångar. I början av 2000-talet utgjorde kvinnorna nära hälften av den totala arbetskraften och upptog 56 procent av platserna på universitetens grundutbildningar. Ännu har de inte, lika lite som här, uppnått lika lön för lika arbete och problemet med att ordna barnomsorgen för yrkesarbetande föräldrar har inte heller funnit någon lösning. Men vid en internationell jämförelse återstår få barriärer att riva.
Den amerikanska kvinnorörelsen har länge inspirerat motsvarande rörelser utomlands, inklusive i Sverige. Vad man skulle önska är att Collins bok översattes och spreds i alla länder där patriarkala strukturer och religiös ortodoxi håller kvinnorna nere i en underordnad position.
