Memmo och Mysen vaknar mitt i natten och upptäcker att alla färgerna har försvunnit. De två vännerna smyger ut i det skrämmande mörkret, beväpnade med en ficklampa. I illustrationerna ringar ficklampans sken in detaljer och varelser och väcker plötsligt färgerna till liv igen. Berättelsens inledning är spännande och visuellt intressant.

Emma Virke har redan tidigare arbetat med collagetekniken på ett personligt sätt. Här utvecklar och förfinar hon sitt uttryck ytterligare. Hon bygger upp bilderna med hjälp av urklippta former och material och balanserar dessa inskannade ytor med tunna, målade linjer och laverade ytor.

När ljuset återvänder vid gryningen vandrar vännerna mot havet och färgskalan förändras sakta från uppslag till uppslag. Himlen förvandlas från blåsvart och grått till lila.

Texten beskriver morgonhimlens färg konkret och associativt som ”syren och blåbär med mjölk”.

Emma Virke berättar om färger, ljus och mörker på ett både enkelt och lustfyllt sätt. Det är nästan så att man kan vidröra eller smaka på färgerna som beskrivs. Vad blir det om man blandar röd och gul saft? undrar Memmo. ”Gott! Svarar Mysen och slickar sig om munnen.”

Den konkreta behandlingen av färg får även konsekvenser för textytornas utformning. När dimman plötsligt stiger och omringar vännernas roddbåt, täcker den vita färgen boksidan så att till och med bokstäverna dämpas och tappar sin svärta.

Emma Virkes uttryck har utvecklats och stärkts i hennes nya bok. ”Memmo och Mysen söker efter färger” är en intressant och originell bilderbok med uttrycksfulla och personliga karaktärsskildringar. Såväl text som bild pendlar mellan det enkla, lekfulla och poetiska.