Den femtonårige arbetargrabben Henry är våra ögon mot det förflutna i tonårsromanen ”Tystnad, tagning”. Raskt skisserar Michelle Magorian en upptakt från en engelsk småstad år 1950, en levande miljö, där de karaktärer presenteras, som hon skall konfrontera och utveckla under berättelsens gång. Henry är påfallande trångsynt, starkt påverkad av sin farmor men samtidigt också ett barn av sin tid.
Man skall hålla sig till sin klass; vad som dög åt fadern, den hyllade krigshjälten, duger också åt Henry, påstår farmor. Hon underblåser hans förakt för den hygglige styvfadern, som vill studera och komma sig upp. Och hon varnar honom för olämpligt umgänge. Om han träffar oäktingen i klassen eller sonen till en desertör, så klibbar deras skam fast vid honom, han blir illa sedd och får ständig otur. Skolan gör heller inga försök att ta hänsyn till individen. En uppenbart dyslektisk trettonåring straffas hårt för trots, uppstudsighet, lättja – klart hon kunde läsa om hon ville.
Om det rådde en speciell fördomsfullhet i efterkrigstidens England, kan jag inte bedöma och knappt Michelle Magorian heller. Hon är född i Portsmouth 1947 och uppvuxen i Singapore. Men ett vet jag, att det scenario hon målar upp är en utmärkt grogrund för hennes berättelse, denna tegelstensroman, som man knappt kan lägga ifrån sig. Ja, det skulle vara i samband med filmerna i så fall och alla resuméerna man måste ta del av.
Henry, som vill bli filmfotograf, är galen i bio. Översättaren Meta Ottosson måste ha haft ett styvt arbete att hitta de svenska namnen på alla de filmer han ser dag efter dag, vecka ut och vecka in. Från den stund den nye läraren träder in i klassen och tvingar Henry till grupparbete med de utstötta börjar en svindlande utveckling full av överraskningar. Angivare driver sitt spel, svartabörshajar och kidnappare hotar, en död kommer tillbaka från graven, det är ingen måtta på vad som kan hända, på gott och ont, i denna engelska småstad.
Allt detta iscensätter Magorian för att visa hur Henry utvecklas steg för steg till större vidsynthet. Det är människors möten som danar hans karaktär. Att hon är en god berättare, som väcker unga läsare till eftertanke visade hon redan i den slagkraftiga debuten ”Godnatt Mister Tom”. Även om det gått många år och många böcker sedan dess, så sitter takterna i.
