Det brukar vara unga män som är på drift i litteraturen – hos Kerouac och Salinger, hos Maria Gripe i ”Glastunneln”. Men när Gunila Ambjörnsson diktar sin roadmovie i mobilernas tid gör hon en ung flicka till huvudperson.

Pandasminkade svartklädda Jenna, nästan 16, drar runt i Europa med sitt interrailkort till ­synes utan mål men ändå på något sätt styrd. Berättelsen ter sig realistisk men titeln magic. circle. com manar till skärpt uppmärksamhet. Ibland rubbas verklig­heten.

I bokens upptakt står Jenna missbelåten och misslyckad på randen av ett bråddjup ovanför Gullfoss på Island. Hon vill och vill inte kasta sig ner. Vad gjorde hon egentligen på en fantasykongress i Reykjavik, en outsider bland vuxna författare och forskare. Hon är där med 38-årige Jari från Helsingfors, som nyss presenterat henne som ”my latest girlfriend”. För gammal för henne tycker omgivningen – och läsaren. Ända till sidan 62 där det framgår vem han egentligen är.

Sådan är Ambjörnssons teknik, att steg för steg rulla upp dolda sammanhang ända till det sista stora avslöjandet: händelsekedjan är iscensatt av en fantasy­författare (med Mary Poppins-paraply), Molly MacDuff, för att hon vill ge en besk kritiker en läxa.

Trött på jobbiga föräldrar som aldrig kan hålla sams och aldrig blir vuxna rymmer Jenna på en äventyrlig resa, möter nya människor och lockande miljöer alltifrån Amsterdam till Granada.

Men det dröjer innan hon inser att hon ofrivilligt blivit insnärjd i Molly MacDuffs intrigspel. Hon följer sina infall, tror hon, utan att märka att det rör sig om utlagda spår, magiska böcker som lockbeten, vinkar om hemliga sällskap. Det är inte en tillfällighet att hon träffar oväntade hjälpare och nya vänner som serietecknaren Belinda, att hon skuggar och skuggas.

När den vindlande färden slutar i det paradisiska Alhambra och på rockkonsert i Granada, samlas alla på nytt, de som en gång träffades på Island och några till. Och det märkliga är att alla har genomgått en metamorfos. Jenna mognar allteftersom kajalen kring ögonen rinner bort i regn och solvärme. Men inte bara hon utan alla de inblandade utvecklas. Hennes föräldrar blir äntligen vuxna, kritikern veknar, Belinda mildrar sina utfall. Egentligen är det så litet som behövs för att alla skall bli lugna, överseende, tålmodiga.

En önskedröm? Det var kanske på magisk väg som Molly MacDuff blåste in förändringens vind i människornas liv, när hon diktade in dem i en historia. Eller möttes alla bara av en slump under sina irrfärder. Var det bara tillfälligheter som styrde äventyren?

Jenna vet inte, läsaren vet inte heller.

Och just denna tvekan är kärnpunkten i Ambjörnssons berättarteknik. Hennes fantasybok handlar inte om mytiska världar eller tidsresor. Hon arbetar med subtila medel, försiktiga glidningar mellan vardagsrealism och mystik. Tvivlet på sannolikheten stimulerar läsarens fantasi, verklighetens gränser vidgas, det finns en spricka i universum. Eller som Molly MacDuff säger: ”Allt kan man inte förstå med sitt förnuft.”