Det är svårt att inte tycka om Morris, den ständigt grubblande huvudpersonen i Morgan Larssons debut ”Radhusdisco”. Larsson, som till vardags är programledare för ”Christer” i P3, har tagit sina minnen från uppväxtens Trollhättan och skapat en lättläst och i det stora hela riktigt underhållande berättelse, där alla som var barn på 70-talet och ungdomar på 80-talet sannolikt kommer att känna igen sig. Identifikationselementen duggar tätt när familjen Macahan, axelvaddar, frisyrgelé, Kiss och kärleksförklaringar via ombud avlöser varandra på sidorna.

Berättelsen följer Morrisfrån skolstarten till avslutningen i nian och kretsar, naturligt nog, mycket kring skolans värld, där lärare och kompisar beskrivs detaljerat, liksom skolans hierarkier, oskrivna regler och överlevnadsstrategier. Det mesta visas upp i ett förlåtande ljus, där även det som kunde var jobbigt på allvar när det begav sig, framstår som ganska charmigt i den tillbakablickande vuxnes ögon.

Boken är enkelt och tydligt berättad och Larsson ägnar sig inte åt språkliga utvikningar eller experimentella angreppssätt. Jagberättandet löper framåt i jämn takt från första sidan till sista, och hela boken kan egentligen beskrivas som ett stort anekdotalbum. Den ena händelsen följer den andra, allt mot en bakgrund av stillsamt småstadsinramat radhusliv, där närområdet fortfarande utgör hela universum. I takt med att Morris blir äldre upptas en större del av det berättade av sex, i praktiken med sig själv och i drömmarna med andra, och när problemet med den trånga förhuden löser sig på konfirmationslägret blir det den största religiösa upplevelsen dittills i livet.

Men Morgan Larsson håller sig för det mesta på rätt sida om gränsen för det tröttsamt pubertala. På minuskontot hamnar en stundvis överdriven detaljrikedom, liksom de sidor där berättelsen ibland går på tomgång.

Men man får ta ”Radhusdisco” för vad den är, en minnesvandring på lätta fötter, utan tungt eller traumatiskt bagage, eller ett långt sommarprat i bokform om en tid där en moviebox var höjden av sofistikerad teknik, och livet verkade oändligt.