På 1970-talet var hybridgenren prosalyrik omhuldad i unglitterära kretsar i USA. Romanen ansågs vara stendöd och lyriken stelnad i sin städade senmodernism. I ett interregnum strax före den magiska realismens genombrott inom romankonsten och postmodernismens popularisering inom lyriken var prosadikten en opretentiös litterär mellanform som drog många begåvningar till sig.

Detta fenomen nådde även Sverige, fastän ett tiotal år senare. Under 80-talet publicerade en rad svenska poeter just prosadikter.

En av de amerikaner som alltid har hållit sig till prosadikten är Russell Edson. Han är född 1935 i Connecticut och fortfarande bosatt där. Av de dussinet böcker han har publicerat är samtliga utom en samlingar av prosadikter. Undantaget är en roman, men denna (jag har inte läst den själv) anses vara prosalyriskt utformad, så det lär finnas skäl att säga att han har varit trogen sin genre och vad han uppfattar som sitt litterära uppdrag.

I olika sammanhang genom åren har jag stött på texter av Russell Edson och har uppfattat honom som en kuf långt ute i marginalen, så långt utanför den litterära huvudfåran att han aldrig skulle kunna göra sig gällande utanför en trång krets av entusiaster med smak för absurdism och för en förmodernistisk inriktning av prosadikten.

Nu visar det sig att hans prosalyrik tydligen har vunnit i ryktbarhet och dragits in från marginalen. Stewe Claeson, som vid sidan av sitt eget författarskap har kraft nog att spela rollen som en av våra ledande introduktörer av modern amerikansk poesi, ger nu ut ett stort urval av Edsons prosadikter, med titeln En afton på grisarnas teater.

Sägas bör att Edson skriver prosadikter av det slag som 1800-talets pionjärer gjorde, Aloysius Bertrand och Charles Baudelaire, sådana som ibland kan innehålla en rudimentär intrig och berätta en liten historia i miniformat. Han ägnar sig alltså inte bara åt ciselerande ordkonst och stämningsmåleri, så som det har varit vanligt i 1900-talets modernistiska hantering av genren.

Sägas bör också att titeln på urvalet, ”En afton på grisarnas teater”, är kongenial med Edsons förkärlek att beskriva människor som djur eller djur som människor. Hans lilla klaustrofobiska och paranoida litterära universum är en sorts krutdurk för egendomliga och absurda händelser.

Hos Edson möter vi en man som efter att ha stoppat i sig en del köksredskap slutligen sväljer sig själv. Vi möter en ko ”som tog av sig juvret och hornen och la dem på en hylla” efter dagens tröttande grönbete och mödan att leva upp till att vara just ko.

Till menageriet hör även två grisar ”med äktenskapliga behov” och ett piano som inte längre kan behålla sin värdighet utan i finrummet ”hade släppt en stor hög med exkrementer”, vidare en toalettstol som helt sonika kommer in i vardagsrummet och vill umgås men blir avvisad och drar sig tillbaka till sin plats för att börja spola och åter spola i ren förtvivlan. Det är sådant som händer i Edsons prosadikter.

Ofta handlar dessa betraktelser om sexualitet och om äktenskapsproblem, om förhållandet mellan man och kvinna. En av de mest lyskraftiga texterna på det temat heter ”Rostat bröd till frukost” och handlar om en kvinna som på morgonen smörar sin makes hand och sedan biter i den, varvid mannen undrar varför hon biter honom i handen. ”Jag trodde att det var en rostad brödskiva”, säger hustrun.

Mannen låter sig nöja med detta svar, tills hustrun strax på nytt biter honom i handen. Detta gör honom orolig, men hustrun förklarar lugnande att hon ”fortfarande tror att det är en rostad brödskiva”.

I en annan familj utspelas en ännu värre dramatik. En man och hans hustru upptäcker nämligen att deras barn är ”förfalskningar”. Snart därefter blir mannen även klar över att hans hustru ”inte är en riktig hustru” och hustrun inser att maken ”inte är en riktig make”. Till och med grannarna visar sig vara förfalskningar. ”Någonstans lever originalen, den ursprunglige maken och den ursprungliga hustrun med de ursprungliga barnen.” Men i hemmet finns inte längre någon av dem kvar utan bara dåliga kopior.

Så kan det se ut i Russell Edsons lilla klaustrofobiska universum.