Att bli bankdirektör, att bli ledare för Piratpartiet, att bli styrelseproffs. Om Tuli Kupferberg hade skrivit traktaten 1001 sätt att leva utan att arbeta idag, och utifrån svenska förhållanden, hade han förmodligen anbefallt även de metoderna. Men han skrev sin lekfulla lista redan 1961 och gav ut den på sitt eget förlag Birth. Jag vet inte hur den utgåvan såg ut, men när Grove Press gav ut Kupferbergs manual sex år senare, interfolierades de tusen råden med annonser, affischer och tidningsartiklar som på mer eller mindre nyckfullt associativa vägar belyste temat. Dessutom numrerade Tuli Kupferberg sina råd, som om boken vore en helig skrift eller en textkritisk filosofisk edition.

Inget av detta finns med i Christian Ekvalls svenska översättning. Att återskapa kollagetekniken hade nog varit omöjligt, men visst kunde numreringen fått vara kvar. Men översättningen är bra. När Tuli Kupferbergs verbala fantasi gjort en ordagrann överföring svår eller omöjlig, har Ekvall lekt med svenska associationer som fungerar. Möjligen är det synd att han dribblat bort några av Kupferbergs elliptiska imperativformer. De inledande råden ”Die / Someone else die” blir ”Dö / Låt nån annan dö”. Kanske är jag alltför styrd av min ungdoms läsning av traktaten, men jag tycker att något av den lakoniska pregnansen går förlorad.

Annars är boken typisk för de anarkistiska och i grunden anti-sociala attityder som Kupferberg och kollegan Ed Sanders gav form åt i sina böcker, tidskrifter och - framför allt – i den rockgrupp de startade 1964, The Fugs. Kupferbergs råd speglar förakt för etablissemanget och en kärleksfull medkänsla för alla som fastnat i ekorrhjulet. De fick sitt förakt i Malvina Reynolds lättköpta satir ”Little Boxes”, tyvärr aktualiserad som signaturmusik i tv-serien ”Weeds”, medan Kupferberg hade anammat den marxistiska idén om löneslaveriet, som för honom höll alla ”squares” i fångenskap, även medelklassen.

Tuli Kupferbergs gycklande traktat är inte en uppmaning att smita undan arbete och socialt ansvar, utan en lekfull kritik av de mönster som håller oss fångna. Råden slår åt alla håll (”Gift dig med en filmstjärna” eller ”Bli litteraturkritiker”), men de speglar också en glad absurdism och samhällskritiska förhållningssätt. Men även poeten Tuli Kupferberg visar sig: ”Förtär ditt brustna hjärta” (”Eat your heart out”).

Och boken är fruktansvärt rolig.