Det finns få publicister som är riktigt salta, som samtidigt engagerar och irriterar. Som Gunnar Ohrlander, Doktor Gormander, intimt förknippad med vänsteruppsvinget i slutet av 60-talet. Så skrev han också Fria Pros ”NJA” som förändrade teatern med sitt brechtska anslag. Han satiriserade i AB samhället på alla nivåer, få slapp undan de eleganta giftigheterna (ej heller jag). Från senare år minns jag särskilt hans formidabla avhyvling av en it-haj som blivit ledamot av kulturrådet. Eller engagemanget mot nedskrotningen av svenskundervisningen. Men han var också författare, av deckare och inte minst av satiriska romaner, varav ”Lyckliga gatan” är en av de roligaste drifterna med det svenska samhället jag över huvud taget har läst – så skruvad att man grips av skrattkramp. En penna att sakna.