Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson gör upp med myndighetsmissbruk, djuruppfödning och livsmedelsindustri i nya boken "Döden i grytan".
Foto: Dan Nilsson
Var det rätt eller fel av frälsningssoldaterna i Landskrona att baka bullar hemma i sina egna kök och sedan sälja på en karneval? Boken ”Döden i grytan” inleds på det lokala planet med en absurd skildring av myndigheternas hantering av ett ganska alldagligt ärende. Berättelsen beskriver övertydligt hur lagar, bestämmelser och tillsyn krampaktigt styr i livsmedelssverige. Vi är faktiskt ensamma i EU om att följa regelverket för hantering av livsmedel och djurhållning på en extremt hög nivå. Ett ordningssamhälle utan like, och långt från lagom.
Efter bullberättelsen följer den lika absurda som sanna historien om Staffans hemlagade potatismos som ur ett folkhälsoperspektiv inte heller kan accepteras till korven i hans gatukök. Men pulvermos går bra. Trots tillsatser och få näringsämnen är det ju trots allt säkerställt av industrin och betydligt mer pålitligt än hemlagat mos som förväntas vara rena smitthärden. På samma sätt är det med köken på till exempel dagis och inom äldrevården. Varken barn eller äldre får komma in och delta i matlagningen, eller ens titta på, utan skyddskläder – det kan ju spridas bakterier.
Det uppror som Mats-Eric Nilsson, tidigare redaktionschef på Svenska Dagbladet, startade med sina två bästsäljande böcker ”Den hemlige kocken” och ”Äkta vara” får här en värdig uppföljare. Medförfattare till ”Döden i grytan” är Henrik Ennart, som till vardags arbetar som journalist på SvD med inriktning på bland annat just livsmedelsindustrin.
Från de (förlåt uttrycket) ”små människornas” horisont tar författarna raskt klivet upp till en högre global nivå. De gör upp med myndighetsmissbruk samt storskalig djuruppfödning och livsmedelsindustri i ett imponerande korståg. Ett sunt ifrågasättande av en sjuk livsmedelshantering, som många gånger helt förlorat kontakten med verkligheten.
Ett kapitel ägnas till exempel åt magsjuka. Existerar den verkligen i så stor omfattning som vi fått lära? Olika rapporter med tvivelaktiga siffror radas upp och efter ett idogt räknande kommer författarna fram till att vi konsumenter blivit förda bakom ljuset. Eller har vi det? Är det kanske myndigheternas okunnighet som lyser igenom? Men om vi inte kan lita på de siffror som vi får ta del av, hur många andra felaktigheter matas vi då inte med?
Den uppskruvade skrämseln för bakterier och magsjuka har faktiskt fått långtgående konsekvenser. Den har påskyndat övergången från småskaligt till storskaligt, från storköksmat lagad på plats i lokala kök till fjärrproducerad kyld mat. Till nytta för vem? Allt fler äldre har bevisligen tappat aptiten och undernäring kan bli nästa stora välfärdsproblem. Maten är bara bra om den äts upp, gör den inte det kan den aldrig bli till näring.
Den industriella djuruppfödningen upptar en stor del av boken. Skrämmande fakta staplas på varandra och det är otäckt att läsa, ibland vidrigt. Djuren föds upp utan minsta omtanke om välbefinnande. Kycklingar, grisar och kor är alla predestinerade att till slut hamna på tallriken. Vad som händer under den allt kortare tid de lever för att växa sig stora och stinna vill industrin självklart inte skylta med. Det luktar skandal, och just därför är det här en bok som många borde läsa.
Tonen är stundtals raljant, emellanåt aningen bitter. Det är ingen tvekan om vilka som är de stora bovarna: företagen bakom den industriprocessade maten och myndigheterna. Det är stundtals roande läsning, men tyvärr serveras inte alltid heltäckande fakta, den är mer sammanfattande och sammanfogad likt en pressad skinka.
En sak är säker: boken kommer att lusläsas av livsmedelsbranschen och förhoppningsvis ge efterklang i lagstiftning och regelverk om djuromsorg och livsmedelshantering. Den borde också ligga på varje kommunal upphandlares nattduksbord.
