Det börjar tidigt. Redan som åtta– nioåring är gossen James besatt av det motsatta och ouppnåeligt exotiska könet. Han snattar åt sig pappas kikare för att spionera på granntanten, han beställer röntgenglasögon från en serietidning för att kunna se igenom små flickors kläder, och han kvider av frustration när utrustningen inte fungerar såsom utlovat. Och sedan blir det ännu värre.
Unge James åtrår även sin mamma, den kurviga och rödlätta före detta skönhetsdrottningen Jean Hilliker, på ett sätt som det inte går att tala om; hans ögon glöder i sängens mörker när hon torkar sig efter duschen. Hans förnedrande vanmakt fyller honom med hat. Efter ett häftigt bråk om vilken av föräldrarna han ska bo hos efter separationen – han väljer pappan, hon slår till honom så kraftigt att han blöder – uttalar han en förbannelse och önskar henne död. Tre månader senare hittas hon våldtagen och strypt. James Ellroy är tio år gammal.
Den utslungade förbannelsen studsar tillbaka och drabbar honom själv i form av infernaliska skuldkänslor och en stegrad fixering vid sex, våld och död. Resten av sitt liv lever han under ”Hilliker-förbannelsen”. Den dikterar hans skrivande, den styr hans hårt ansträngda relationer till kvinnor, som han idealiserar på avstånd men sällan eller aldrig vågar närma sig. Ynglingen Ellroy bryter sig in i tomma hus och sniffar bland underkläder; han befläckar sig själv hårdhänt, han plockar upp prostituerade på Sunset Strip och tråkar ut dem med sina svärmerier.
Men vänta nu, det här är ju inte något nytt. Nej, han blir aldrig färdig med detta ständigt omtalade modermord. Ellroy, hårdast kokt av alla amerikanska kriminalförfattare, blir noga räknat aldrig färdig med någonting, tror inte på det konceptet, helt enkelt. Han maler på, skoningslöst, på gott och ont, kopplar än en gång Jean Hilliker till det likaledes ouppklarade mordet på ”den svarta dahlian”, fallet som låg till grund för hans genombrottsroman.
”The Hilliker curse” knyter följaktligen an till, och överlappar delvis, en tidigare bok i samma ämne: ”Mina mörka vrår” från 1996 (på svenska 1998), där författaren vrider och vänder på moderns död, går igenom varje uppslag och gör ett nytt försök att lösa fallet.
Här viker dock berättelsen, efter en åktur i gamla uppkörda hjulspår, av i riktning mot outforskad terräng: kvinnor, relationer, familjeliv. Eller snarare: avsaknaden av allt detta som en följd av förbannelsen.
I grunden är det fråga om en berättelse om ensamhet, oförmåga och desperation. Ellroy kan inte med framgång låtsas veta något om relationer, eller kvinnor, och försöker strängt taget inte heller. Hans expertis omfattar främst svettig ångest i mörka rum i väntan på att telefonen ska ringa och vidlyftiga fantasier om olika inkarnationer av den döda Jean Hilliker som sluter honom i sin varma famn och förlåter honom alla dåligheter.
En av de fantomkvinnor han fantiserar intensivt om, mitt under pågående äktenskap, för övrigt, är Anne Sofie von Otter. Hans musiksmak är strängt klassisk.
Ellroys febriga åtrå riktar sig till en vålnad i olika skepnader och kan givetvis aldrig nå sitt mål och övervinnas. Med tilltagande berömmelse blir det lättare för honom att få kvinnor att lyssna till honom utan betalning, men de stackare som sugs in i detta turbulenta psykodrama har det inte lätt. Han vet det. Men vad är genuin smärta och vad är marknadsföring? Han mer än leker med tanken att moderns våldsamma död och de egna skuldkänslorna i själva verket är en briljant affärsidé som han utnyttjar helt skamlöst. Han slänger det i våra ansikten och vill att vi förlåter honom.
Men gör vi det? Inte sällan framstår Ellroy som en slav under en uppsättning mekaniska stilticks i form av åldrad jargong och ett tvångsmässigt allitererande. Då blir han bara larvig, och åtminstone jag vägrar att förlåta någonting. Men även om många väsentligheter faller mellan stolarna i denna slamrande prosafabrik med frän stank av solkig kalsong, anar man en trösterik tillförsikt någonstans mellan raderna: av något märkligt skäl behöver kvinnorna oss män också. Uthålligheten är vägen till frälsning. Mirakel är möjliga.
