Vackert utstyrd och rikt illustrerad är Malcolm Sanders bok Drakkrönikan. En bok för kalenderbitare och drakfantaster, skriver Ying Toijer-Nilsson. För bokens huvudillustrationer står Garry Walton. (Bilden är beskuren.)
Fantasygenren blomstrar som aldrig förr. Nya författare planerar långa sviter med allt fler drakar, blodiga strider, magiska varelser. Endast drakarnas mästare Ursula K Le Guin går mot större enkelhet. Det är gestalternas inre hon utforskar. Redan i ”Trollkarlen från Övärlden” tolkade hon Geds psyke i jungianska termer. Den onda skugga, han jagade, var en del av honom själv, var han själv.
I Gåvor tydliggör hon människors böjelser genom att låta dessa symboliseras av just gåvor, egenskaper som oftast är destruktiva. De problem som ställs är etiska.
Ursula K Le Guin tycks alltid ha en sagokälla att ösa ur, en framvällande tradition av sånger, myter och historiefragment. De sipprar ut som berättelser ur sprickor i huvudhandlingen och gör den rikare. Själva intrigen är egentligen enkel. I en karg, höglänt trakt söker flera klaner sin magra utkomst. Illitterata som de är känns andlig kultur främmande. Deras liv går ut på att värja sin jord och hålla varandra i schack med hjälp av olika gåvor. Varje klan har sin hotfulla kraft, som att framkalla sjukdom, förblinda en motståndare, trolla fram eldsvåda.
Tonåringen Orrecs och hans klans gåva är att förinta med blicken. Men den trettonårige pojken kan inte styra sin förmåga, ingen som han tittar på går säker. Fadern tvingar honom att ha på sig en ögonbindel i tre år. Han måste leva i mörker, gå in i sig själv, lära sig bemästra sin natur så som en gång trollkarlen Ged fick lov att göra. Det är lätt att känna igen den tes Le Guin slog fast tidigt i sitt författarskap. En människa är sammansatt av både ont och gott. Det kommer an på hennes själv att hindra ondskan från att ta makten.
Berättelsen tar en oväntad vändning, som jag inte skall avslöja. Men själva intrigen är egentligen inte det centrala i ”Gåvor”. Det här är en bok att begrunda. Den är möjlig att tolka på flera – också dagsaktuella – sätt och har en viktig tendens utöver den psykologiska analysen.
Boken handlar om ordens makt. Orrecs mor kom från en annan kultur, där böcker fanns, där sånger, dikter, berättelser kunde förklara livsgåtorna. Hon tynar bort och dör men hennes anda lever kvar i de historier hon skrivit ner och som har en befriande verkan. Pojken förstår, att orden på boksidorna kan kombineras till ett oändligt antal berättelser och att ord kommer människor att se klarare.
I Orrecs fall betyder det, att han lär sig skilja fakta från tradition och vidskepelse och till slut förmår bejaka sin kreativitet. Han är en berättare, ingen stridsman.
Ursula K Le Guin är en författare i ständig förändring. Hon har skrivit science fiction med subversiv tendens. När hon växlade om till fantasy, skildrade hon den trollkarlsdominerade Övärlden i en trilogi – trodde man. Men efter 18 år följde nya delar, där kvinnornas liv kom i förgrunden.
I ”Gåvor” har hon lämnat de mäktiga visionerna från yttre rymden och den vindomsusade arkipelagen och lagt större tonvikt på den taoistiska tendens man tidigare anat i hennes böcker. Den balans hon sökt i världen i stort gäller nu mer än tidigare människornas själar.
Ying Toijer-Nilsson
litteratur@svd.se
