Katastrof eller en ny världsordning! Den närmaste tjugoårsperioden bör ägnas åt en total ekonomisk och politisk omställning. Detta är budskapet i fransmannen Jacques Attalis senaste bok, ”Demain, qui gouvernera le monde?” (Vem ska styra världen i morgon?) Attali nöjer sig inte med ett varningens ord, han har en plan. Han ser FN:s säkerhetsråd, eventuellt förenat med G20, som ett möjligt embryo till en världsregering. Generalförsamlingen bör ombildas till denna regerings senat. I stället för ett parlament i traditionell bemärkelse skulle ett virtuellt forum skapas med möjlighet för deltagare världen över att framföra sina åsikter. Permanenta arbetslag sammanställer inkomna förslag, vilka sedan underställs en världsomfattande elektronisk omröstning. Allt detta är enligt Attila genomförbart. Det som föranleder hans drastiska förslag är den pessimism med vilken han betraktar världens stormakter och deras oförmåga att lösa världens problem.
USA:s roll som militär stormakt riskerar att förändras. Finansiella problem kommer att medföra en minskning av dess försvarsbudget samtidigt som unga amerikaner blir alltmer ovilliga att sändas ut till avlägsna stridszoner. Om landets bristande sociala skyddsnät då gör legosoldater mindre benägna att fylla de militära leden, kan konsekvensen bli att USA återfaller i isolationism.
Kinas höga tillväxttakt tjänar möjligen till att trygga landets råvaruförsörjning. Miljöförstöring och en åldrande befolkning skapar dock ingen ljus framtidsbild. Under överblickbar framtid kommer Kina att på sin höjd förbli en regional stormakt.
EU skulle tack vare sin historia och sin universalism kunna spela en viktig politisk roll – på villkor att den bildar en federation, vilket knappast kommer att ske. Med sina svårigheter att lösa problemet med en nödvändig arbetskraftsinvandring står EU snarast inför en nedgångsperiod. Det globala styret överlämnas därigenom åt marknaden. En global marknad utan motpol i form av en global stat blir en rättslös marknad.
Attali vill rädda världen. Frågan är dock om någon läsare låter sig övertygas av hans djärva förslag. Att göra världens öde beroende av ett globalt datasystem frammanar säkert fler mardrömmar än lyckorop.
Djärv plan ska rädda världen
7 juli 2011 kl 00:01, uppdaterad: 1 augusti 2011 kl 10:16
Katastrof eller en ny världsordning! Den närmaste tjugoårsperioden bör ägnas åt en total ekonomisk och politisk omställning. Detta är budskapet i fransmannen Jacques Attalis senaste bok, ”Demain, qui gouvernera le monde?” (Vem ska styra världen i morgon?) Attali nöjer sig inte med ett varningens ord, han har en plan. Han ser FN:s säkerhetsråd, eventuellt förenat med G20, som ett möjligt embryo till en världsregering. Generalförsamlingen bör ombildas till denna regerings senat. I stället för ett parlament i traditionell bemärkelse skulle ett virtuellt forum skapas med möjlighet för deltagare världen över att framföra sina åsikter. Permanenta arbetslag sammanställer inkomna förslag, vilka sedan underställs en världsomfattande elektronisk omröstning. Allt detta är enligt Attila genomförbart. Det som föranleder hans drastiska förslag är den pessimism med vilken han betraktar världens stormakter och deras oförmåga att lösa världens problem.
USA:s roll som militär stormakt riskerar att förändras. Finansiella problem kommer att medföra en minskning av dess försvarsbudget samtidigt som unga amerikaner blir alltmer ovilliga att sändas ut till avlägsna stridszoner. Om landets bristande sociala skyddsnät då gör legosoldater mindre benägna att fylla de militära leden, kan konsekvensen bli att USA återfaller i isolationism.
Kinas höga tillväxttakt tjänar möjligen till att trygga landets råvaruförsörjning. Miljöförstöring och en åldrande befolkning skapar dock ingen ljus framtidsbild. Under överblickbar framtid kommer Kina att på sin höjd förbli en regional stormakt.
EU skulle tack vare sin historia och sin universalism kunna spela en viktig politisk roll – på villkor att den bildar en federation, vilket knappast kommer att ske. Med sina svårigheter att lösa problemet med en nödvändig arbetskraftsinvandring står EU snarast inför en nedgångsperiod. Det globala styret överlämnas därigenom åt marknaden. En global marknad utan motpol i form av en global stat blir en rättslös marknad.
Attali vill rädda världen. Frågan är dock om någon läsare låter sig övertygas av hans djärva förslag. Att göra världens öde beroende av ett globalt datasystem frammanar säkert fler mardrömmar än lyckorop.
Ruth Lötmarker
litteratur@svd.se
Ruth Lötmarker är fd lektor i franska vid Stockholms universitet
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID. Läs reglerna i sin helhet Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se