Förvånansvärt många rumänska poeter har tolkats till svenska under de senaste decennierna. Diktsamlingarna kan dock vara svåråtkomliga, utkomna på mindre och ibland kortlivade förlag som de oftast är. Nu finns emellertid en möjlighet att orientera sig i den rumänska samtidsdikten tack vare den magistrala antologin ”Om jag inte får tala med någon nu. 27 poeter från Rumänien” som har kommit ut tack vare Rumänska kulturinstitutet i Stockholm och Tranans förlag.
Boken är resultatet av två projekt, dels institutets poesisalong där mer etablerade poeter tolkats till svenska av professionella översättare, dels workshops där yngre rumänska och svenska poeter översatt varandra med engelska som hjälpmedel.
Resultatet har blivit mycket lyckat så långt en icke rumänskkunnig kan bedöma. Den äldsta poeten, Nina Cassian, är född 1924 och den yngste, Claudio Komartin, 1983. Det borgar för en mycket heterogen samling där var och en kan hitta sina egna favoriter.
Däremot är det omöjligt att generalisera kring rumänsk poesi utifrån boken, förutom att en viss rörelse över tiden mot mer upplösta och fragmentariska former och fler populärkulturella referensen föga förvånande kan iakttas. Dessutom avtecknar sig förstås det hårt prövade rumänska samhället i bakgrunden.
Direkt politiska referenser saknas dock – eller är omöjliga att uttolka av en utomstående läsare. Många av poeterna är starkt internationellt orienterade i enlighet med den rumänska poesins bästa traditioner. De är verksamma som översättare och kulturjournaliser, och flera av dem som ingår i boken har emigrerat och delvis övergått till att skriva på engelska.
Bland de yngre poeterna märks kanske också en tilltagande självcentrering, om än med ironiska garderingar. Man frestas att helt farbroderligt utdela tre råd till de unga, vare sig de är rumäner eller inte: skriv inte om hur du googlar ditt eget namn, låt inte det egna namnet ingå i dikten och undvik att skriva om hur du dricker sprit. Men man kan också glädja sig åt hur Ioana Nicolaie (född 1974) gör både fantasifull och allvarlig dikt av en mycket privat och mycket allmän erfarenhet, graviditeten.
Bland mina egna favoriter finns Ileana Malancioius (född 1940) strama, mörkt existentiella dikter, Daniela Crasnarus (född 1950) sinnliga, visuellt påtagliga poesi och den store romanförfattaren Mircea Cartarescus (född 1956) pratigt påträngande ”antipoesi”.
Ett av antologins huvudnummer är som sagt Nina Cassian, samtidigt ger man ut en separat samling med hennes dikter. Cassian hör till dagens mest kända rumänska författare. Hon introducerades på svenska för ett par år sedan med ett urval ur hela författarskapet, medan den nu utgivna ”Kontinuum” bygger på en engelskspråkig diktsamling från 2008. Den drygt 85-åriga Cassian är bosatt i New York sedan 25 år. I hennes dikter pågår en ständig dragkamp mellan liv och död.
Ett ofta närvarande tema är kärleken i kombination med minnet och det fysiska åldrandet. Kroppens och själens rörelser flyter samman med den omgivande naturen, metaforrikt skildrad som i dikten ”Januari”:
Kyss mig, älskade, sänk
dina läppar i mina.
Under fjärran stjärnor
tycks det snöa.
Månen håller kyska föreläsningar
på torget.
Dina armar vill inte
hålla hårt om mig, så jag slipper frysa …
Gnistan sover inne i flintan.
Januari dröjer sig kvar. Orörlig.
