I den litterära debatten målas det ofta upp en falsk motsättning mellan form och innehåll. Förhärdade realister hävdar gärna att modernismen, och senare postmoderna strömningar, offrar berättelsen på formens altare. De glömmer att Joyce i sina experiment också var en minutiös realist och att Virginia Woolf med sin uppbrutna prosa ville ge en sannare bild av det mänskliga medvetandet än vad de mer programmatiska realisterna mäktat med sina uttrycksmedel.
Debatten förbiser också att även den mest strikta realism är ett stilval, att även den mest programmatiska socialrealism står i samma förhållande till den omslutande verkligheten som en medeltida pastoraldikt. Det litterära språket underkastas samma distanseringsmekanismer vilka sanningsanspråk det än reser.
Anna Jörgensdotters nya roman Bergets döttrar ger ett vackert exempel på hur formvalet styr berättandet och läsningen, men också vilka möjligheter som öppnas för realismen bortom dess mer avgränsade, eller begränsande, formval. Anna Jörgensdotter skriver den här gången en kollektivroman.
Det är en genre som möjliggör både en objektiverande blick och subjektiv inlevelse, den skapar både distans och närhet i sin växling mellan det överordnade berättarmedvetandets örnblick och troheten mot de enskilda gestalternas tänkta upplevelser. I den svenska litteraturen är Josef Kjellgrens bok ”Människor kring en bro” från 1935 fortfarande den förnämsta kollektivromanen.
Anna Jörgensdotter skriver om trakten kring Sandviken under åren 1938–1958. Hon dröjer vid några få tidpunkter, men genom skildringen av vad som händer vid dessa nystar hon också upp vad som skett under den mellanliggande tiden.
Anna Jörgensdotter utgår från en grupp syskon, tre systrar och två bröder, som hon följer. Genom dem möter vi också ett antal andra levnadsöden. Fokus skiftar hela tiden, från ett syskon till ett annat, mellan något av syskonen och ett barn eller en annan gestalt i deras närhet. Det ligger i genrens egenart att ingen person är huvudperson. Det är gruppen och miljön som bildar berättandets och berättelsernas centrum. Om någon person tillfälligtvis får den klassiska epikens resning riktas raskt vår uppmärksamhet i annan riktning. Så upprätthåller Anna Jörgensdotter det gemensamma perspektivet. Ingen gestalt profileras på någon annans bekostnad, alla träder oss till mötes på sina egna villkor.
Det innebär också att de skilda gestalterna, paradoxalt nog, blir representativa. Kvinnan som dör i barnsäng speglar tidens erfarenhet. Systern som värjer sig mot chefens tafatta närmanden säger något om den yrkesarbetande kvinnans villkor.
När hon i en ögonblicksimpuls ger efter för vad hon tror är en ömsesidig attraktion mellan henne och en senare chef, speglar det å andra sidan ett personligt trauma, kvinnans godtrogenhet vilket också gör att hon snärjs i de berättelser som skapas av en arbetskamrat där gränsen mellan sanning, lögn och vidlyftig tolkning fokuseras. Och brodern som bygger en skidbacke blir ett uttryck både för sitt privata fantasteri och en allmännare företagarvision.
Så ger Anna Jörgensdotter både psykologiskt skarpa personporträtt och en bild av tiden. Vi påminns om att Jernvallen i Sandviken var en VM-arena 1958; det ungerska landslaget spelade två matcher där. Men romanens skarpa fixeringsbild av en konkret miljö ger också en bredare bild av Sverige under en brytningstid med 30-talets politiska strider, krigsårens erfarenheter och 50-talets frambrytande modernitet.
Allt detta hänger nära samman med de möjligheter som Anna Jörgensdotters genomreflekterade förhållande till genren och formvalet ger. Hon skriver dessutom en suggestivt rytmiserad prosa som följsamt fogar sig efter gestalternas upplevelser, men som även ger den överordnade berättarrösten en egenartad kvalitet som höjer sig över tiden till det tidlöst mänskliga.
Enstaka historiska misstag smyger sig dock in. Men att alla tidsdetaljer inte stämmer ligger dock i sakens natur. Det gör ingenting. Det väsentliga är att Anna Jörgensdotter skrivit en mycket bra roman, därtill i en genre som inte hör till de flitigast odlade i svensk litteratur.
