Vad är ett ”femhundrakronors lagförslag”? Vad är en ”höft hopp stjärna”? Vad betyder det att några kommer ”en på en tid”? Det vimlar av sådana lexikalt ordagranna, och obetalbart komiska, direktöversättningar från amerikansk engelska till svenska i Kevin Fratos roman Numera negerkung.
Romanen handlar om en ung man, Harley, som lämnar USA, utsparkad av sin flickvän och på flykt från kriget. Han söker asyl i Sverige. Romanen består av skrivuppgifterna i en kurs i svenska som han följer, rapporterna som hans lärarinna lämnar in om honom och många brev, bland annat de brev Harley skriver till sin bror i Irak.
Tre språk möts i romanen: den rådbråkade svenskan, lärarinnans formella uttryckssätt och den ömsom innerliga, ömsom militanta men alltid färgrika engelskan i breven.
Men hur ska vi tolka Harley? Han ljuger om sin ålder, och hans alter ego, hip hop-stjärnan Lay-Z, är uppenbarligen en produkt av hans överhettade fantasi. Och måste han verkligen fly från kriget? USA avskaffade den allmänna värnplikten efter Vietnamkriget. Det enda han behöver fly från är väl frestelsen att ta värvning?
Vi har alltså att göra med en opålitlig berättare, men Harleys opålitlighet är inte entydig. Han har livlig fantasi, men även fantasin rymmer en sanning. Det gör hans gestalt än mer fascinerande. Och hans skrivande är makalöst roligt. Med alla särskrivningar, presensparticiper och förväxlingar av objekts- och subjektsformer av possessiva pronomen riktar Harleys språkmisshandel också en satirisk stöt mot anglicistiska tendenser i nusvenskan. Så ser processen ut från andra hållet.
Men boken har även en politisk udd. Kevin Frato sammanställer det som Harley fått höra om kriget i Irak med faderns erfarenheter från massakrer i Vietnamkriget, både i fråga om krigsbrottens omfattning och den officiella lögnen. Breven rymmer därtill vredgade beskrivningar av tillvaron i Philadelphia.
Så möts amerikansk inrikes- och utrikespolitik, men även svensk integrationspolitik och svenskt språkförfall. Så möts vrede, satir och en stor sorg som långsamt tar form i spelet mellan textens skilda nivåer.
Det splittrade perspektivet i Kevin Fratos roman rymmer en konsekvent genomförd idé, där alla de komiska och drastiska övertonerna ger tyngd åt både sorgen och kritiken. Det är en helt övertygande debut.
