Den 57-årige spanjoren Javier Marías, vars genombrottsroman Alla själar från 1989 nu kommer på svenska, kallas ibland träffande världens främsta populära ­författare. Marías egna förebilder, den synvinkelvirtuose Henry James och mytbeskrivaren Juan Benet, leder inte tankarna till den lättare litteraturen. Men han debuterade blott 19-årig med en pastischroman som celebrerar Hollywoodfilmens värld. I sin enda hittills­varande roman på svenska, den briljanta ”I morgon under striden, tänk på mig”, kombinerar han också ypperligt det nöjsamma med intellektualitet och angelägna existensfrågor.

Marías far, filosofen Julián Marías, förbjöds av Francoregimen att arbeta akademiskt och skriva i pressen. Familjen sökte sig bland annat till USA. Javier Marías intresse för anglosaxisk litteratur har säkert sina rötter i detta tidiga möte med engelskan, ett språk han är en betydande översättare från, både av modern litteratur och klassiker som Laurence Sternes ”Tristram Shandy”.

Sternes excentriciteter och aldrig vilande goda humör måste man också räkna till Javier Marías fatabur. Berättaren i ”Alla ­själar” är en spansk gästlärare i Oxford. Man låter sig gärna roas av romanens inledande avsnitt, där skildringen av ett så kallat High Table, en middag vid ett av de berömda collegen, utvecklas till en så pass grotesk sedeskildring att man lätt förbiser hur elegant berättaren samtidigt presenterar persongalleriet.

Centralfiguren är forskaren Clare Bayes som berättaren har en illegitim passionshistoria med under sina två år i Oxford. Kring deras hemliga kärleksmöten utbreds en reflexionsväv om förgängelsen och kärlekens undergångsdömda väsen. Till skillnad från Proust som skapade sin stil för att gestalta återblickar, är Marías närmast besatt av det irreversibla hos tiden. Det händer ofta att skeendet hejdas och berättaren ger sig hän åt vad Marías själv har kallat meditationer: ett tänkande som endast sker i litteraturen, eftersom ”det handlar om sådant som man bara kommer att tänka på medan man skriver litteratur”.

Nu vore ”Alla själar” inte riktigt den fina roman den är om den inskränkte sig till en serie briljanta funderingar över tid och kärlek. Bakom huvudpersonerna tonar den större historien fram. Clare har som barn bevittnat en hemsk händelse som format henne, och vissa av universitetsmännen i Oxford har ljusskygga förankringar inom brittisk underrättelsetjänst.

Marías har nyligen fullbordat en gigantisk romantrilogi med den vackra titeln ”Tu rostro mañana” (Ditt anlete i morgon, 2002–2007). I första delen dyker faktiskt berättaren från ”Alla själar” upp igen, verksam inom det brittiska spionaget som ”ansiktstolk”. Detta intressanta yrke inbjuds även läsaren av ”Alla själar” att öva sig i, samtidigt som staden Oxfords förtals- och intrigkultur skildras. En särställning bland ­romanens inbyggda miniatyrer av helheten får människoansiktet som vid flera tillfällen blir en luttrande bild av den tid ur vars förstörelseverk berättandet växer.