De senaste veckorna har det rått relativ stiljte i bokutgivningen. Så är det varje år vid den här tiden, och det beror på att branschen är upptagen med en av årets viktigaste bokhändelser: rean. Den som brukar benämnas som en av våra stora folkfester, där folk trängts i nattöppna butiker för att handla travar med böcker. För många är det helt enkelt årets bokskörd som inhandlas vid detta tillfälle. Viktigt för både förlag och bokhandel kort sagt.
Kulmen nåddes för ett par år sedan, då förlagen och bokhandeln tillsammans anlitade festfixaren Micael Bindefeld för att marknadsföra bokfesten. En församlad press slussades ut i bussar till hemlig plats (som visade sig vara ett boklager), hälsades välkomna av herr Bindefeld själv (sådant är vi i kulturvärlden inte så vana vid, det skall ni veta), bjöds på flott lunch med vin mitt på blanka förmiddagen. Budskapet som förmedlades? Det blir en bokrea. I år också. Hurra. Den församlade pressen antecknade febrilt i sina block.
Men efter det är det som om festen bara har blivit mer och mer avslagen. Årets bokrea, som nu lider mot sitt slut, är den svagaste jag sett och den avspeglar på många sätt en bransch som befinner sig i identitetskris. Eller åtminstone i ett slags vägskäl. Kvalitetsbokhandlar som Hedengrens i Stockholm har hoppat av hela jippot för att rean inte möter de krav på kvalitet som de anser att deras kunder kan förvänta sig. De erbjöd istället några dagar med saftig rabatt på hela det ordinarie sortimentet.
I de nyligen omgjorda Akademibokhandlarna är rean precis som man kan vänta sig, det vill säga precis som det ordinarie sortimentet numera. Glest mellan titlarna, marknadsanpassat och nästan identiskt likt varuhusens reapallar. Det finns alltså knappt någon anledning alls längre att uppsöka en bokhandel för att handla sina reaböcker. Exakt samma titlar finns på Åhléns eller Ica Maxi.
De där guldkornen, de som tidigare alltid gjort det värt att ändå ge sig in där och trängas de allra första readagarna, lyser nästan helt med sin frånvaro i år. På min lokala Akademibokhandel hittar jag dock ett utförsäljningsbord längst in i lokalen där en salig blandning böcker trängs. Här finns en del som man förstår är osäljbart; gammal kurslitteratur och avhandlingar av det smalare slaget.
Men här ser jag också till exempel Viktor Johanssons fina debutdiktsamling ”Kapslar” från 2007, ”Mästaren”, Kjell Espmarks bok om Harry Martinson och den fantastiskt roliga ”The Man Who Ate the World” av restaurangkritikern Jay Rayner – alla för 20 kronor styck.
Tillsammans utgör de där 20-kronorstitlarna på något sätt ett farväl till en bokhandel som en gång erbjöd bredd, djup och allt det där man inte väntade sig att hitta men blev väldigt glad när man gjorde.
