Frågan är sannerligen inte enkel, visar det sig. I ett stenhårt patriarkalt samhälle som det saudiska är efterfrågan på välutbildade och livserfarna kvinnor låg, konstaterar Sadim. Hellre söt, oskuldsfull och hjälplös.

”Flickorna från Riyadh” är 25-åriga Alsaneas romandebut och bygger på hennes ursprungligen anonyma veckobrev distribuerade via internet under ett års tid. Rapporterna om hur det är att vara kvinna från den materiellt privilegierade övre medelklassen i dagens Saudiarabien väckte starka reaktioner.
Läsarnas intresse var enormt, men censuren ingrep raskt. Vecko­breven omarbetades till roman och gavs först ut i Libanon, och den har därefter vunnit internationell berömmelse.

Alsanea ger en frispråkig – och skrämmande – inblick i hur seg­livade patriarkala strukturer beskär de unga kvinnornas frihet och handlingsutrymme. De får inte själva vara författare till sina livsmanus. Deras liv skrivs till stora delar av andra: traditionen, släkten, religionen. Val av utbildning och partner görs av andra. Inte ens små vardagliga bestyr som att gå och fika är riskfritt. När en av kvinnorna smiter iväg med en ung man på ett oskyldigt kafébesök slår myndigheterna till i form av en kommandogrupp från ”Kommittén för främjande av dygd och förhindrande av last”.

Kvinnorna får vänja sig vid att bli svikna. I kampen mellan uppriktig förälskelse och traditionens bud har det förstnämnda sällan någon chans. En del av männen som de träffar är formidabla hycklare. Andra är kort och gott mansgrisar. Men för en del av dem handlar det, precis som för kvinnorna, om att tvingas in i roller de egentligen skulle ge allt för att slippa spela.

Författaren skriver i efterordet att västvärldens bild av Saudiarabien är kluven mellan en romantisk och exotiserande bild med skäggiga shejker och vackra haremsdamer å ena sidan, och en bild med terrorister i varje buske och oljekällor i varje trädgård å andra sidan. Alsanea utmanar båda dessa bilder. Skildringen av könsförtrycket är modig och kärleken till vissa delar av den västerländska, särskilt amerikanska, livsstilen är omisskännlig. En av de fyra kvinnornas favoritprogram på tv är ”Sex and the City”. Konsumtion av exklusiva märkeskläder och parfymer är en annan omhuldad last.

Men samtidigt tar Alsanea inte på något enkelt sätt avstånd från den muslimska kulturen. Hon vill ha reformer, snarare än revolutioner. Först som sist är hennes ärende inte politiskt (i snäv mening). Trots att kvinnorna lever under manlig dominans är de ”fulla av hopp och planer, beslutsamhet och drömmar. Och de blir vansinnigt förälskade som på alla andra platser!”.

Alsaneas roman är skriven på ett rappt och föga konstfullt språk. Kompositionen är enkel och konsekvent, men får därigenom också en mekanisk prägel. Varje kapitel inleds med ett citat från en eklektisk källa av referenser: Ko­ranen, arabisk eller västerländsk poesi och filosofi.
Berättaren ger därefter några kommentarer kring läsarreaktionerna på förra veckans brev in­nan det är dags för denna veckas brev. ”Flickorna från Riyadh” är måhända inte stor litteratur, men boken ger en fascinerande bild av ett stycke verklighet som är okänd för de flesta.

Magnus Persson
litteratur@svd.se