Den kollektiva polisromanen möter agentromanen möter konspirationsthrillern möter – Arne Dahl. Ja, Dahl har ju gett sig på en ny serie efter den hyllade sviten med tio böcker om den så kallade A-gruppen. Flera av personerna dyker upp igen, inte minst Paul Hjelm som nu är chef för den hemliga gren av Europol som går under namnet Opcop.

Likheterna med den första sviten är många: det handlar om internationell brottslighet, infernaliska skurkar, vindlande intriger av hög komplexitet – allt sammanhållet av ett ovanligt gott berättarhumör och en anmärkningsvärd språklig uppfinningsrikedom.

Andra delen av planerade fyra om Opcop-gruppen kommer ut idag och heter ”Hela havet stormar”. Också föregångaren fick sitt namn av en lek, ”Viskleken”, och det säger förstås något om hur Dahl ser på sitt uppdrag som kriminalförfattare. Det är en lek på blodigt allvar. Han är sannerligen inte den första att berätta om den nya globala världsordningens baksidor och att använda genren för samhällskritiska syften, men han är och förblir en av de få som lyckas göra det med en stilistisk och berättarteknisk lekfullhet som förstärker och skänker perspektiv till det många gånger brutala innehållet.

I den nya romanen sprängs alla geografiska, ideologiska och moraliska gränser. Hjelm och hans kolleger kommer inte bara en utan två seriemördare på spåren. Brotten har förgreningar över hela jordklotet och sträcker sig upp till de högsta makteliterna likaväl som ned till de umbärligaste och solkigaste av fotarbetare.

Den mångbottnade storyn bärs av ett starkt men aldrig pretentiöst patos. Vad hände med humanismen, med empatin, med drömmen om ett rättvisare samhälle? Det är en bedrift att Dahl inte låter läsaren glömma dessa uppfordrande frågor i en roman som samtidigt är intensivt spännande på ett sätt som matchas av få andra deckarförfattare.

Man kan möjligen sakna den mer vildvuxne och anarkistiske Dahl som med ständiga infall och falluckor vände ut och in på kriminallitteraturens konventioner i sviten om A-gruppen. Men det kan också vara så att han hade gått så långt han kunde på den vägen, vilket är unikt långt även i ett internationellt perspektiv. Den nya serien är innehållsmässigt mer expansiv och formellt mer tuktad. Briljant är det hur som helst.

LÄS OCKSÅ: Arne Dahls lästips till Reinfeldt