Särskilt kort är den inte, men nog så förunderlig, den dominikansk-amerikanske författaren Junot Díaz tragikomiska roman om den överviktiga nörden Oscar och hans otursförföljda familj. Oscar Waos korta förunderliga liv är Díaz andra bok och mottogs av en lycklig kritikerkår när den utkom i USA för två år sedan, hela elva år efter debuten med novellsamlingen ”Sjunk”. Och det är bara att stämma in i hyllningskören. Med denna ljuvligt bångstyriga invandrarkrönika/uppväxtskildring intar Junot Díaz en självklar plats som en av den unga amerikanska litteraturens mest egensinniga och läsvärda författare.

Nu föreligger romanen på svenska, i en översättning vars intelligens och uppfinningsrikedom inte står originalet efter – Niclas Hval är värd all beundran för sin kreativa tolkning av Díaz pyrotekniskt bländande och latinosvängiga prosa. Läs boken i original, brukar det heta när det gäller den här sortens slangtäta och gatusmarta amerikanska romaner. Men i det här fallet råder jag er tveklöst att välja den svenska versionen.

Oscar är en andra generationens invandrare med rötterna i Dominikanska republiken, bosatt i Patterson, New Jersey. Fet, ful och misslyckad förälskar han sig gång på gång i flickor som han aldrig ens lyckas kyssa, än mindre hamna i säng med. Att han är närmast maniskt besatt av fantasy, science fiction och rollspel gör honom bara till en ännu större loser.

Men även om Oscar har mutat in titeln handlar romanen lika mycket om Oscars rebelliska syster Lola – som även agerar berättare i ett par kapitel – och om hans förbittrade och utarbetade mor Belicia, en kvinna som slår, nedvärderar och hotar sina barn med en frenesi värdig en hämndgudinna. Den tragiska berättelsen om hur denna furie till kvinna blev den hon blev är en hjärtskärande studie i oskuld, sex, makt och förtryck och en av bokens definitiva höjdpunkter.

Romanen rör sig fram och tillbaka mellan de tre familjemedlemmarna, mellan USA och Dominikanska republiken, mellan nu och då. Den tar avstamp i Oscars barndom och tonårstid och arbetar sig långsamt bakåt i tiden för att omfatta även morföräldrarnas öden under den ökände diktatorn Rafael Leónidas Trujillos brutala regim.

Och alltmedan berättelsen girar framåt och bakåt och åt sidan, förses läsaren med en snabbkurs i den blodbesudlade dominikanska 1900-talshistorien genom halsbrytande och galghumoristiska fotnoter.

Enligt romanens rapptungade berättare drabbades Oscars morfar av en fukú – en osedvanligt svårartad förbannelse lagd av självaste Trujillo, mannen som ”domderade över Santo Domingo som om det var hans eget lilla Mordor” och vars hemliga polis ”över-stasade Stasi”, som det heter i ett par typiska vändningar.

Förbannelsen har allt sedan dess förföljt familjen och slår slutligen klorna i stackars Oscar, som mirakulöst nog blir den första att trotsa den, likt den fantasyhjälte han innerst inne alltid drömt om att vara.

En bit in i romanen börjar den anonyme och till synes allvetande berättaren anta allt tydligare konturer. Rösten visar sig tillhöra Yunior, Lolas promiskuöse pojkvän och Oscars rumskamrat på college. Kanske är det samme Yunior som figurerade i debutbokens noveller om vilsna invandrarungdomar. Kanske är han Junot Díaz alter ego.

Hur det än är med den saken har Díaz givit honom en helt oefterhärmlig stämma. Prosan går oavbrutet på högvarv, pepprad av slang, jargong och oöversatta spanska uttryck och driven av en vild blandning av influenser där ”Matrix”, ”Star Wars” och japanska animefilmer är lika självklara referenspunkter som Mario Vargas Llosa, Melville och Walcott.

Tråkigt nog knakar romanen en aning i fogarna precis mot slutet. Upplösningen, där Oscar återvänder till Dominikanska republiken, har i all sin explosiva dramatik något trött och lite konstruerat över sig, som om författaren inte riktigt orkat hålla tempot ända in i mål. Men fram till dess är romanen en oavbrutet underhållande och omtumlande upplevelse, en oförglömlig historielektion och en gripande familjesaga – och ett språkäventyr som inte liknar något annat.