Titeln på den brittiska författaren Anne Cassidys ungdomsroman En andra chans uttrycker optimism och framtidstro. Men det är en mörk och skrämmande historia som ryms mellan bokens pärmar. Det handlar om ett barn, tioåriga Jennifer som mördar sin jämnåriga kamrat.
Cassidy har troligen hämtat inspiration från autentiska rättsfall där barn mördat barn. Annars har ämnet sällan, om ens någonsin, tagits upp i barnlitteraturen. Två handlingar löper genom romanen och vävs in i varandra. Den ena gäller sextonåriga Alice som arbetar som servitris på ett café i en engelsk småstad. Vi får följa hennes förhållande till pojkvännen, samvaron med den kvinna hon bor hos och hennes planer på att börja läsa historia på universitetet.
Den andra handlingslinjen rör Jennifer och hennes uppväxt med en mamma som är fotomodell. I skildringen av denna nyckfulla och självcentrerade kvinna som grymt försummar sin dotter ges ett ganska infernaliskt porträtt av den onda modern.
Men Alice och Jennifer är samma person. När Jennifer avtjänat sex år i ungdomsfängelse och kommer ut i samhället, får hon skyddad identitet för att på så sätt lättare kunna bygga upp ett nytt liv. Sensationslystna journalister, sugna på att göra ett scoop, lyckas dock lista ut vem Alice egentligen är. Skildringen utvecklar sig till en thriller, där den jagade Alice tvingas gömma sig och till sist skaffa sig ännu en ny identitet.
Vad är ondska? Kan en människa förändra sig? Har man rätt att njuta av livet, av att vara förälskad och älskad när man begått en sådan handling som Jennifer gjort? Det är frågor som ställs i denna skickligt uppbyggda roman. Alices perspektiv dominerar, det är hon som tänker tillbaka och minns. Hon trivs med vardagens enkla sysslor på caféet: kolla lagret, torka av borden och servera det ena glaset kaffe latte efter det andra. Detta fungerar som en livlina, ger viss stadga åt tillvaron och borgar för någon form av normalitet.
Men kan Alice någonsin få ett normalt liv? Det undrar hon själv, och det gör även läsaren. Cassidy varken moraliserar eller sentimentaliserar. Hon registrerar och konstaterar fakta. Just därför blir hennes berättelse så stark och berörande.
Berörande och starkt om ondska
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet








